Ält & Svammel
Jag klaard´JTF-provet och det känns ju skönt. Jag hade flera poäng till godo men naturligtvis kan jag ändå inte låta bli att uppröras en smula över att få fel för ett av mina svar.
På frågan: "Vad krävs för att få upphäva tågvägslåsningen när man tagit tillbaka "kör" för ett tåg i rörelse?" Där skrev jag att "tåget måste ha stannat" och det i facit stod att "tåget ska stå stilla". Stannat - stå stilla... I min värld är det same shit, different name. Hade jag skrivit något helt annat, att jag måste dansa jenka framför stationshuset eller att plattformsbelysningen ska slås på hade jag förstått, men... ja.
Men - sen var det andra frågor som jag svamlade på så det kanske jämnar ut sig. Skönt att ha det gjort i alla fall. Tack för tålamodet, Nina. :)
Jag är ju som ni ser en jävel på att älta och det är på nätterna jag ältar som värst, vilket inverkar en smula negativt på min nattsömn, so to speak. Döda sillar ser ut som topptrimmade fotomodeller om du jämför med hur jag ser ut när jag tar mig ur sängen om mornarna. Stappel, stappel, hålla sig i väggen och hasa långsamt in på toa. Om möjligt lyfta huvudet och möta spegelbilden och i det läget famla efter krucifixet och vitlöksknippan. Så jag måste ta tag i Previa och få några goda råd om hur jag ska få ordning på mina sovvanor.
Jag trivs ju med jobbet som sådant. Bara en enda kollega har rått mig att byta arbete, men jag tror inte det kommer att lösa mina vakna nätter. Bara jag får ordning på det så kommer det att bli en ren och skär fröjd att knalla till jobbet. Jag ringer Previa på måndag.
Annars bra. Vi ska fira nyår hos grannarna Lisbeth & Leif, lagom långt att rulla hem skottkärran med Gino i, vid ett-halv två på natta. Jättekul!
Gino var lite bedrövad när han kom hem från jobbet i går morse.
- Suck. Vet du vad som hände när jag skulle åka in i Kil? Jag hade 1500 ton på kroken och det var blött och slirigt, så till den milda grad att jag fastnade på skyddsektionen. Ingen ström. Och det jävligaste av allt, vet du vem som jobbade på TågX i Kil? Bäckman förstås, så han fick sig ett gôtt skratt. Deet kommer jag att få höra länge.
Vi på Solängen önskar alla ett riktigt Gott Nytt År utifall att jag inte kommer tillbaka förrän nästa år.
Men man vet aldrig.
En trevlig fredagskväll i alla fall!
Ååå, en sak till: Gino har råkat raka av sig skäggtofsen. Han tog den nya trimmern och skulle trimma mustaschen när han upptäckte för sent att han hade den inställd på nästan ingenting. För kort alltså. Då tog han rubbet, men lugn lugn, han ska odla en ny.