En bisak
Vi har inte slagit bi-funderingarna ur hågen, tvärtom. I lördags efter besöket hos svärfar åkte vi till Kristinehamn och honungsfestivalen.
En festival som var något lite avslagen eftersom det var kallt som i en isbjörns rövhål och ingen vi pratade med verkade ha riktig kläm på hur man börjar. Det kanske beror på att jag ställde för dumma frågor. Som t ex: Hur köper man en bisvärm egentligen? Vad äter dom på vintern?
Nästa steg blir att köpa litteratur i ämnet, kanske läsa mer här och intervjua grannen som har kupa.
Som sagt var, biodlandet har vi verkligen tänkt komma till skott med. Den minnesgode som läste i början av året att vi tänkte cykla upp till Hjällstadsätern och tillbaka i sommar, blir däremot besviken. Tyvärr kommer detta inte att ske. För mycket att göra, för lite tid. Just så är det. Något annat år kanske. När vi har egen honung att smeta på om man får skavsår av sadeln.
Fast å andra sidan kanske det inte var en särskilt bra idé heller med tanke på att vi har björn däruppe.
