solängen

Vatten. Bäckebron.

Det finns människor som får tuppskinn på benen när dessa två ord säjs i samma mening. Tryck över bröstet.

Chefen Mats tittade in till mej i går. Jag passade på att fråga om det nu när felet är fixat går att dricka vattnet också, och koka kaffe på det?

Det trodde han inte. Men diska och spola toa går finfint.

Sen undrade han om jag hört vart felet låg. Det hade jag inte.

Bakgrunden är att TågX vatten kommer inifrån den gamla stationsbyggnaden som nu är privatbostad. Farbrorn som bor där med sin vuxne son (?) fick löfte att Banverket betalar rörmokeriet för under vintern har vattentillgången haft milt sagt kraftiga humörsvängningar. På och av hela tiden.

Banverket budgeterade med cirkus tio tusen för att diagnostisera och åtgärda.

När rörmokaren kommer ner i källaren där hydroforen sitter tänder han ljuset i taket. Och pumpen spinner igång som en tamkatt.
Han släcker. Varpå pumpen slutar. Tänder - funkar. Släcker - stannar.

Smart som han är (han är ju man för gudsskull) så inser han efter ett par hundra tryckningar ett samband och finner att pumpens kontakt sitter i ett uttag som är kopplat till taklampan. Hur detta ser ut och fungerar rent tekniskt överlåter jag till mer intelligenta människor än jag själv att lista ut. Såna som klarar Rubiks kub på 0,13 sekunder med fötterna i totalt mörker och så. Själv har jag bara lyckats få till tre sidor som bäst. Med händerna, i dagsljus, på fyra år. Man kan inte vara bäst på allt.

Nåväl, hur som helst så slutar det med att vattnet nu kommer närhelst jag vrider på kranen. Eller drar i spolknappen.

Och nere i källaren lyser det kanske natt som dag. Vad vet jag?