Gör en liten kulle, då
I dotterns och svärsonens trädgård har det varit som ett gungfly bara luftfuktigheten varit högre än 10%. Nu skulle grävas dränering och ett hål till till en stenkista.
Dottern frågade om vi ville ta hand om jorden som blev över eftersom vi ändå tänkt fylla ut framför stallet.
- Det är väldigt mycket, sa hon. Och så nämnde hon ett antal kubikmeter.
Nu vet ni sen tidigare att jag har svårt med mått. Om jag då så att säja har problem med decimeter och deciliter så talar vi om enorma problem när det kommer till kubik.
I min hjärna registerades ungefär bilden av tre rejäla bilkärrelass.
- Visst, sa jag, det kan ni komma och tippa av här.
Martin och Johannes dök upp med första kärran tung, blöt och lerig jord och såg aningens uppgivna ut. - Det här kommer att ta evigheter. - Vi har sex skopor jord på kärran och ungefär fem-sexhundra skopor kvar.
Det var väl något mer än jag sett framför mej: - Så mycket! Men gör i stället en liten kulle då i ett hörn av trädgården och sätt blommor på den? Och en liten rutschkana kanske?
På kvällen cyklade jag över och förstod helt plötsligt varför de tittat så konstigt på mej, och varför de aldrig kom tillbaka. Nu vet jag vad väldigt mycket jord är. Det är väldigt mycket. Kullen hade nog blivit något i stil med Tossebergsklätten. Ni vet - lite högre än Kebnekajse. Ett monument.
Traktor med kärra är nu beställd för att dumpa den lilla kullen i en ravin.
Dottern frågade om vi ville ta hand om jorden som blev över eftersom vi ändå tänkt fylla ut framför stallet.
- Det är väldigt mycket, sa hon. Och så nämnde hon ett antal kubikmeter.
Nu vet ni sen tidigare att jag har svårt med mått. Om jag då så att säja har problem med decimeter och deciliter så talar vi om enorma problem när det kommer till kubik.
I min hjärna registerades ungefär bilden av tre rejäla bilkärrelass.
- Visst, sa jag, det kan ni komma och tippa av här.
Martin och Johannes dök upp med första kärran tung, blöt och lerig jord och såg aningens uppgivna ut. - Det här kommer att ta evigheter. - Vi har sex skopor jord på kärran och ungefär fem-sexhundra skopor kvar.
Det var väl något mer än jag sett framför mej: - Så mycket! Men gör i stället en liten kulle då i ett hörn av trädgården och sätt blommor på den? Och en liten rutschkana kanske?
På kvällen cyklade jag över och förstod helt plötsligt varför de tittat så konstigt på mej, och varför de aldrig kom tillbaka. Nu vet jag vad väldigt mycket jord är. Det är väldigt mycket. Kullen hade nog blivit något i stil med Tossebergsklätten. Ni vet - lite högre än Kebnekajse. Ett monument.
Traktor med kärra är nu beställd för att dumpa den lilla kullen i en ravin.
