solängen

Det knackar på dörren. Hårt.

När jag öppnar står en arg och mycket ledsen mamma där. 

- Har du nåt med tågen att göra, säjer hon.

Det måste jag ju erkänna. - Jag ser till så de kommer och går som de ska, säjer jag. Lite orolig. Varför frågar hon det?

- Då måste jag få fråga. Har tågpersonalen verkligen rätt att slänga av ett barn som har glömt sitt skolpass?

- Det tror jag väl inte, sa jag. - På min tågmästartid hade vi ungefär bara rätten att säja till dom på skarpen om det behövdes, och så kunde man ta betalt om det upprepades. Inte slänga av dom inte. Vad skulle det tjäna till?

- Min son ringde och hade blivit avslängd för att han glömt sitt kort. Men han har ju tagit sej till skolan i morse utan. Som tur är så var jag hemma och kunde hämta honom, egentligen skulle jag jobbat till halv sex, skulle han stått där då tills dess?

Jag ringer upp tåget men tågvärden är inte i hytten. När de rullar in i Bäckebron går mamman för att prata med henne och får veta att det blivit nya regler från 1 januari, personalen har rätt att kasta av barnen om de saknar skolpass... Kan detta verkligen stämma?

När hon, mycket upprörd åkt för att hämta sin son går jag in på Värmlandstrafiks hemsida. Ingenstans står det något om några nya regler. Jag ringer VT:s kundtjänst. Hon vet ingenting heller. Öh. Jamendetvarjukonstigt. Men men - hon ska kolla och kommer att kontakta mej i morgon, det kan ju vara bra att veta. För alla parter.

Men alltså, regel eller inte regel. Att ha rätt är inte samma sak som att man SKA eller MÅSTE. Sunt förnuft gäller väl fortfarande?

Och om det handlar om att se till att en unge får komma hem från skolan eller inte. Vad skulle du ha gjort?