solängen

I dag är jag död. Error i hjärnan. Kaputt.

Stackars Izak (taxen) har haft en orolig natt. Traskat av och an i sängen, pustat, slickat tassarna och bökat. Halv ett var det dags att gå upp. Dricka vatten och kissa. Nosa lite. Och nu pratar jag fortfarande om Izak.

Däremellan har jag drömt konstiga drömmar om tåg som brakat fram genom skogen, att jag sjöng solo i kyrkan och att jag kunde flyga.

Håller jag på att bli knäpp på allvar?