Bekräftelsedagen / Confirmation day
Vi skulle vara i kyrkan klockan 11 prick. Vi var där 11 prick, nåja kanske liiite över. Som tur är bor söstra med familj så nära att de har Fryksände kyrkklocka som köksklocka annars skulle det aldrig ha gått.
Dagens behållning, ursäkta Erik och alla andra konfirmander, var Hannes Öberg som sjöng solo, bl a:
Nej du måste finnas, du måste. Jag lever mitt liv genom dig.
Utan dig är jag en spillra på ett mörkt och stormigt hav.
Du måste finnas, du måste, hur kan du då överge mig?
Jag vore ingenstans, jag vore ingenting. Om du inte fanns.
Och:
Would you know my name
If I saw you in heaven
Will it be the same
If I saw you in heaven
I must be strong, and carry on
Cause I know I don't belong
Here in heaven
För att inte tala om:
Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är den vägen jag valt
Min förtröstan långt bort om orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
(Oh, oh, oh...)
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig
För att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här
Och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans
Jag vill känna att jag levt mitt liv...
Jag som blir rörd av Lambi-reklamen satt och klämde en tår i ögonvrån. Som vanligt gick jag mot det religiösa och melodramiska hållet och bestämde på sittande fot att den pojken han ska sjunga på min begravning. Nu börjar det kanske bli väl mycket sång planerad för denna tillställning, misstänker att mina efterlevande kommer att skära rejält i programmet. Vi pratar nästan statsbegravning och det måste bli tid för tal och lustiga små anekdoter också. Samt pilsner och smörgåstårta. Eller grillkorv på stranden och en god Mariestadsöl till. Tids nog.
Åter till ämnet. Efter kyrkan var det dags för förtäring i konfirmandens hem. Modern hade jobbat två nätter i rad på akuten men var trots detta ganska pigg. Det är nog inte lika betungande att vara akutsjuksköterska som att vara stins? Eeh..? Kusin Marina och jag sattes på köksarbete och hackade fram en god fruktsallad ut diverse råvaror. Två fantastiska smörgåstårtor försvann i gästerna, för att toppas med hemgjord glass och nämnda fruktsallad. Raaap.
Hemma igen insåg jag att några kalorier måste förbrännas och det snabbt. Alva var överlycklig över en lång promenad öven E45:an, förbi Botten och båda hyggena ända upp till vändplanen och tillbaka samma väg. På vägen tillbaka fann jag en ganska stor sten som såg ut som ett hjärta. Den bor i vår rabatt nu.
