Boken om Kjell
Utanför Coop står Kjell igen. När han ser mej kommer han hasande fram och drar en cykel genom snön: "Jag är ute och letar efter en ny far till mej och bror´min".
"Jaså", säjer jag "har den gamla kommit bort"?
"Nä, han är död, men han levde alldeles för länge, tills han var nittifyra, och inte lämnade han nåt fadersarv efter sej. Så nu letar vi efter en ny".
"Det kan väl bli svårt, nya pappor i den åldern växer inte på träd" kontrar jag. Man ska ha klart för sej att Kjell och hans bror närmar sej 70.
"Nä du, och vår far var så snål och elak och seglivad, varje nyår ringde vi till honom och sjöng en ny text på Brevet till Lillan. Vi sjöng Pappa gå bort i stället och då levde han ett år till bara för att jävlas".
Himmel vad jag vill ta med mej en bandspelare och sitta ner med Kjell och bara lyssna. Han är definitivt en rik källa att ösa ur. Om jag bara vågar. Vad säjer du, Karina med k, ska jag våga?