Lilla gubben
Just nu känns det ganska jobbigt med Izak. Lilla älskade taxen går på sitt fjortonde år och ålderssymptomen kom verkligen som en blixt från klar himmel.
En av dagarna runt jul skulle vi som vanligt ta en promenad med båda hundarna och hann inte mer än 150 m när han började ragla och föll åt sidan och blev liggande.
Gino lyfte upp honom och bar hem honom, Izak var alldeles stilla och det märktes knappt att han andades.
Efter några minuter öppnade han i alla fall ögonen och blev sitt vanliga jag igen. Något lite mer stillsam kanske. Två gånger till under julhelgen upprepades detta.
Nu har han svårt att skilja på inne och ute, om ni förstår vad jag menar. I morse på den handknutna mattan utanför sovrummet vilket inte var så kul. Men det är mest synd om honom, han känner nog på sig att nånting är förfärligt fel.
Så det är just nu som att ha en liten bebis igen. Jag hoppas i alla fall att han inte blir sämre utan vi kan få ha honom länge än.
Nu ska vi strax gå och lägga oss oss mysa i sängen, Izak och jag.
En av dagarna runt jul skulle vi som vanligt ta en promenad med båda hundarna och hann inte mer än 150 m när han började ragla och föll åt sidan och blev liggande.
Gino lyfte upp honom och bar hem honom, Izak var alldeles stilla och det märktes knappt att han andades.
Efter några minuter öppnade han i alla fall ögonen och blev sitt vanliga jag igen. Något lite mer stillsam kanske. Två gånger till under julhelgen upprepades detta.
Nu har han svårt att skilja på inne och ute, om ni förstår vad jag menar. I morse på den handknutna mattan utanför sovrummet vilket inte var så kul. Men det är mest synd om honom, han känner nog på sig att nånting är förfärligt fel.
Så det är just nu som att ha en liten bebis igen. Jag hoppas i alla fall att han inte blir sämre utan vi kan få ha honom länge än.
Nu ska vi strax gå och lägga oss oss mysa i sängen, Izak och jag.
