Försmädligt var ordet
Min mamma har ett ganska avslappnat förhållande till döden. Hon är 86 år och hur skarp som helst i huvudet, det är bara benen som inte springer lika fort längre, om man säjer så.
Under veckan som gick var hon jätteförkyld och låg mest och sov. Jag var uppe och tittade till henne nästan varje dag.
En dag låg hon och sov riktigt djupt när jag kom, så jag satte mej på sängkanten tills hon vaknade.
"Nu är jag så dålig så jag tror jag dör snart" lät det långt nere under täcket.
"Det låter du bli. Du får ju inte ligga och dö av en vanlig förkylning" försökte jag.
Då skrattade hon till -"Nej, det vore ju lite försmädligt".
Jag misstänker att det försmädliga vore för att det snart är vinter-OS. Hon är minst sagt skidfantast och har järnkoll på Helena, Ferry, Kalla och allt vad de heter.
Och jag älskar dej, mamma.
Under veckan som gick var hon jätteförkyld och låg mest och sov. Jag var uppe och tittade till henne nästan varje dag.
En dag låg hon och sov riktigt djupt när jag kom, så jag satte mej på sängkanten tills hon vaknade.
"Nu är jag så dålig så jag tror jag dör snart" lät det långt nere under täcket.
"Det låter du bli. Du får ju inte ligga och dö av en vanlig förkylning" försökte jag.
Då skrattade hon till -"Nej, det vore ju lite försmädligt".
Jag misstänker att det försmädliga vore för att det snart är vinter-OS. Hon är minst sagt skidfantast och har järnkoll på Helena, Ferry, Kalla och allt vad de heter.
Och jag älskar dej, mamma.