solängen

Här bor vi! Välkommen till en blogg om allt mellan himmel och jord. Om livet.

Två original samtalar

Publicerad 2010-02-02 14:40:56 i Glädjeämnen,

Finns det några kolingar i närheten så dras dom till mej. Jag måste ha något som gör att de mest utstötta och udda människorna känner samhörighet. Jag är välsignad.

Detta hände mej idag på lunchen.

Hämtade äpplen till rådjuren och passade på att köpa mjölk, smör, ägg och grädde. Sånt som en rejäl husmor alltid ska ha hemma, men inte hade.

Framför mej i kön stod en liten gubbe med stor skitig mössa nerdragen över öronen, och de mest snedslitna snowjoggingstövlar jag nånsin sett. Halva foten gick inte på sulan utan på själva insidan skaftet liksom. Helt förtrollad stod jag och bara stirrade på dessa stövlar när han sakta vänder sej om och tittar på mej.

"Hej på dej" säjer han.

"Åh, hej" säjer jag och ser nu att det var Kjell under mössan, ett riktigt original som jag brukar heja på. Han brukar alltid ha en väldig utläggning om allt möjligt, så också den här gången.

"När jag ser dej tänker jag på Evald, han var ju på Posten", drar han igång med, "han blev ju så kär i denna vackra primadonnan som bodde där i svingen så han klättrade ju upp till henne på natten utanför hennes fönster och du vet Evald på Posten ja du kände ju honom och frua hans som var så styv på dragspel jag minns inte vad hon hette nu men du kanske kommer ihåg"?

"Anna" sa jag. "Anna hette hon väl? Eller var det Alma"?

"Ja kanske det var. Jag minns inte frua så mycket men hon denna primadonnan hon var fullmatad och grann men sen flyttade hon till Karlstad och fick en pojk hon var så vacker och var visst på nån teater hon hette Mildred och ..". Det blir hans tur i kassan men han ger sej inte i första taget. Här har han hittat nån som lyssnar, svarar på tilltal och har gemensamma bekanta.

"Du kände väl Folke också han körde ju posten i många år men han gjorde distriktet mindre och mindre för han ville ju inte jobba ihjäl sej sa han och så sket han i och dela ut posten och han söp ju så väldigt så han brukade alltid hamna i diket utanför Tott-Edvin..." han drog in luft.

"Jag har en tavla som Tott-Edvin har målat" avbröt jag.

"Jaha du" säger han i en ton så jag förstår att den är inte värd duken den är målad på ens. "Edvin skulle förstås ha pengar till brännvin och då spikade Folke ihop lite ramar och Edvin penselströk för fullt. Så gick det te".

Jag måste ju medge att det inte är något större mästerverk men det är lite kul ändå att ha en tavla av Edvin. Nästan ännu roligare nu när jag kan se för min inre syn Folke och Edvin arbeta för glatta livet för att komma iväg till Systemet.

"Du ska få berätta allt för mej så skriver vi en bok" sa jag och plockade i varorna.

"Det gör vi" sa Kjell.

Håll i er på nästa bokmässa. Då kommer århundradets mest förvirrade bok att ligga på diskarna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marianne

Tågklarerare. Gift med Gino, lokförare Fyra egna barn, numera vuxna allihop; två bonussöner samt barnbarn, bonusbarnbarn och bonusbonusbarnbarn

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela