För fyrtio år sen... nä det kan det väl inte vara?
När jag skrev om skidtävlingen så bubblade det upp massor av minnen. Om Lekasso, min sida av vägen, när vi smygrökte och eldade i postkiosken, konsumbussen - massor.
Vi hade ju inga Sommarland eller färdiga lekland så vi skapade. Bl a så skapade Annika och jag en lågbudgetvariant av Lustiga huset. Lekasso. Ett eldorado för leksugna barn. Men som sagt lågbudget.
Lokalen för ändamålet var utrymmet ovanpå ett timrat vagnslider i hennes mormor och morfars uthus. Annika bodde ju annars i Stockholm men var i Höjen på sommaren, och det var alltid lika kul när hon kom. (Det är det fortfarande). På rännet var det perfekt med bjälkar i taket att hänga lakan och pappersskelett i. Vi hittade på lite olika saker man skulle göra längst en bana, allt funkade inte så perfekt som tanken var, (det mesta inte alls), men vi hade kul och fick använda vår kreativitet.
In från "stora grusvägen" till gården Backen där Annika bodde på sommaren ledde en mindre väg med gräs i mitten. Vi hade varsin sida när vi cyklade, jag höll mej till vänster och Annika till höger och inte på några villkor fick man överträda mittenstängen. Skulle jag gå eller cykla där nu skulle det vara samma sak, det sitter i ryggmärgen, ha ha.
Mitt i Höjen stod en postkiosk. I den hämtade alla bybor sin post innan varje hushåll fick sin egen postlåda. Sorteringsfacken var borta och vi ungar hade släpat dit gamla bilsäten, nåt trasigt soffbord och serietidningar. Det var vår ungdomsgård. Där fick man lära sej att smygröka, elda lite, smaka på en mellanöl och köra moppe när man kommit upp lite längre i åren.
Fast ändå i liten och ganska oskyldig skala, det var ju inte långt hem och nån kunde ju få för sej att gå och kolla vad man gjorde. Pinsamt nog.
Vi hade ju inga Sommarland eller färdiga lekland så vi skapade. Bl a så skapade Annika och jag en lågbudgetvariant av Lustiga huset. Lekasso. Ett eldorado för leksugna barn. Men som sagt lågbudget.
Lokalen för ändamålet var utrymmet ovanpå ett timrat vagnslider i hennes mormor och morfars uthus. Annika bodde ju annars i Stockholm men var i Höjen på sommaren, och det var alltid lika kul när hon kom. (Det är det fortfarande). På rännet var det perfekt med bjälkar i taket att hänga lakan och pappersskelett i. Vi hittade på lite olika saker man skulle göra längst en bana, allt funkade inte så perfekt som tanken var, (det mesta inte alls), men vi hade kul och fick använda vår kreativitet.
In från "stora grusvägen" till gården Backen där Annika bodde på sommaren ledde en mindre väg med gräs i mitten. Vi hade varsin sida när vi cyklade, jag höll mej till vänster och Annika till höger och inte på några villkor fick man överträda mittenstängen. Skulle jag gå eller cykla där nu skulle det vara samma sak, det sitter i ryggmärgen, ha ha.
Mitt i Höjen stod en postkiosk. I den hämtade alla bybor sin post innan varje hushåll fick sin egen postlåda. Sorteringsfacken var borta och vi ungar hade släpat dit gamla bilsäten, nåt trasigt soffbord och serietidningar. Det var vår ungdomsgård. Där fick man lära sej att smygröka, elda lite, smaka på en mellanöl och köra moppe när man kommit upp lite längre i åren.
Fast ändå i liten och ganska oskyldig skala, det var ju inte långt hem och nån kunde ju få för sej att gå och kolla vad man gjorde. Pinsamt nog.
