Julen 2010
Det är lika bra att ta julen på en gång. Den var ganska lugn. Eller väldigt lugn.
Eftersom Gino skulle vara helledig den 23:e, jobba hela julafton och från förmiddag till förmiddag juldagen och annandagen så gjorde vi upp planer. Jag skulle fira julafton med mamma, och annandagen skulle vi ha julmiddag hemma hos oss. Men jobbar man på järnvägen får man finna sej i tvära kast, inställda tåg och ändrade planer så den 22 ändrades hans jobbhelg helt. Han fick jobba den 23:e, kom hem på julafton kl 08.00 och blev i stället ledig juldagen och annandagen. Herregud vad det vände uppochner på allting.
I alla fall. Gino och jag lastade bilen full med mat på julafton, och åkte ner till modern och åt jullunch och umgicks några timmar. Hon ville inte gå ut i kylan och jag förstår henne. På kvällen slappade vi i varsitt soffhörn, idogt sippandes på en whiskey, febrilt zappande efter någonting vettigt att se på TV:n. Lite före klockan nio (21.00) insåg vi att den bästa filmen antagligen spelades upp på insidan av de egna ögonlocken så vi drog till sängs. Zzzz.
Har ni nånsin haft känslan av att ni glömt nånting? Nånting viktigt? Vi också. På juldagsmorgon kom vi ihåg att vi inte tagit in julgranen från garaget. Hoppsan. Det kändes lite sent att kånka in den så den står fortfarande kvar där. Oklädd. Suck. Något annat från juldagen minns jag inte. Och det är faktiskt sant. Antagligen var vi ute och promenerade i kylan och skottade snö, men det är bara som jag gissar.
På annandagen kom Ginos pappa och mina barn, måg och barnbarn på middag. Jag måste ha dragit in ett noskvalster eller en hel dammråtta på morgonen för jag däckades av en ihållande rinnsnuva och kraftiga nysningar. Näsan rann, ögonen rann och jag nös oavbrutet så jag nästan kissade på mej. Hela dagen. Fräscht med en sån människa över grytorna, Gordon Ramsey hade slagit huvudet av mej. Per Morberg däremot hade nog sett det som en extra krydda.
Annars var det bra. Alla fick julklappar och alla var nöjda tror jag.
Och tack kära Cici m familj för julkortet, vi blev jätteglada!
Eftersom Gino skulle vara helledig den 23:e, jobba hela julafton och från förmiddag till förmiddag juldagen och annandagen så gjorde vi upp planer. Jag skulle fira julafton med mamma, och annandagen skulle vi ha julmiddag hemma hos oss. Men jobbar man på järnvägen får man finna sej i tvära kast, inställda tåg och ändrade planer så den 22 ändrades hans jobbhelg helt. Han fick jobba den 23:e, kom hem på julafton kl 08.00 och blev i stället ledig juldagen och annandagen. Herregud vad det vände uppochner på allting.
I alla fall. Gino och jag lastade bilen full med mat på julafton, och åkte ner till modern och åt jullunch och umgicks några timmar. Hon ville inte gå ut i kylan och jag förstår henne. På kvällen slappade vi i varsitt soffhörn, idogt sippandes på en whiskey, febrilt zappande efter någonting vettigt att se på TV:n. Lite före klockan nio (21.00) insåg vi att den bästa filmen antagligen spelades upp på insidan av de egna ögonlocken så vi drog till sängs. Zzzz.
Har ni nånsin haft känslan av att ni glömt nånting? Nånting viktigt? Vi också. På juldagsmorgon kom vi ihåg att vi inte tagit in julgranen från garaget. Hoppsan. Det kändes lite sent att kånka in den så den står fortfarande kvar där. Oklädd. Suck. Något annat från juldagen minns jag inte. Och det är faktiskt sant. Antagligen var vi ute och promenerade i kylan och skottade snö, men det är bara som jag gissar.
På annandagen kom Ginos pappa och mina barn, måg och barnbarn på middag. Jag måste ha dragit in ett noskvalster eller en hel dammråtta på morgonen för jag däckades av en ihållande rinnsnuva och kraftiga nysningar. Näsan rann, ögonen rann och jag nös oavbrutet så jag nästan kissade på mej. Hela dagen. Fräscht med en sån människa över grytorna, Gordon Ramsey hade slagit huvudet av mej. Per Morberg däremot hade nog sett det som en extra krydda.
Annars var det bra. Alla fick julklappar och alla var nöjda tror jag.
Och tack kära Cici m familj för julkortet, vi blev jätteglada!
