Det gör vi inte om
I går kväll gjorde vi nåt dumt.
Jag hade tvättat sängkläderna och skulle lägga i dom tillbaka hade jag tänkt. Men glömde. Så när det var dags att gå och lägga sej var det ingen som orkade börja klä på täcken och kuddar, utan vi bestämde att vi skulle ligga i Johans rum.
I en säng som är 120 cm bred. Samma bredd som jag har när jag ligger ner.
Jag hade väckarklockan på 03.40 och Gino på 05.00. Vi måste alltså försöka sova.
Gino masserade in mej med olja av en anledning jag inte tänker berätta, och detta tilltag gjorde att jag sen satt fast i både täcket och lakanet. När jag försökte vända på mej följde allting med, och jag snurrar på nätterna kan jag berätta. Konstant. Med olja på överkroppen (där fick ni) var det ungefär lika lätt att vända på sej som för en fluga som sitter fast på ett flugband.
Izak ligger alltid hos oss i sängen och han fattade nada. Ska vi ligga här? Inte i vanliga sängen? Han var helt förvirrad och traskade runt så gott det nu gick i det lilla utrymme han hade. Efter en timme hoppade han ner och skulle ut. Efter det gjorde jag ett nytt försök att somna. Gick inte. Det var varmt, det var trångt, jag var klibbig, hund av taxtyp låg där jag skulle räta ut benen.
Jag tog kudden och gick till Gustavs gamla rum där datorn står. Där kröp jag ner i bäddsoffan och fick sällskap av en kelsjuk katt. Klockan tre hörde jag att Izak ville ut igen, den här gången var det Ginos tur. Naturligtvis gick det inte att somna om.
Idag är jag en zombie. En zombie med huvudvärk.