solängen

I morse kom det nya vapenskåpet. När vi hade strippat av det var det en stor hög med plast och papper ute på trappan. Jag hade två kassar med tidningar också som skulle slängas, så jag laddade lillbilen full när jag skulle åka till jobbet.

Gino: - Jag kan ta det där, du kommer att köra omkring med det där i flera veckor annars.

Vi vet båda två att han antagligen har rätt i det så jag fnös lite, hoppade in i bilen och svängde in till återvinningen på stört. Man vill ju inte att han ska få rätt, inte. Men jädrar så kallt det var. Jag hade inga vantar på mej när jag försökte trycka in den nu stelnade plasten och motsträviga tidningar i redan överfulla containers. 

Mina stelfrusna händer minst sagt värkte när jag satte mej i bilen. Jag nästan grinade, och och fick sitta omväxlande på höger och vänster hand på väg till jobbet.  Det tog flera timmar innan de återfått rätt färg.

Men han fick jäklar i mej inte rätt.