Häng med på sätervandring

Så, då var det slut på semestern. Tre veckor av ledighet, ganska mycket regn och en ihållande hosta; det kunde ju varit bättre men det var skönt ändå.
 
Tänkte börja från slutet och berätta om sista lördagens bravader. Varje år anordnas en vandring uppe i nordvärmland från "bygda" upp till Hjällstadsätern där vi har stugan, en sträcka på exakt en mil. Alla tidigare år har vi jobbat och inte kunnat följa med, men i år passade det. Det var bara det att Gino hade jätteont i foten veckan innan och jag har börjat få ett knä som värker som satan vilket inte är de bästa förutsättningarna, men vad fasen, man är väl ingen liten mes, så vi drog upp tidigt lördag morgon.
 

Vandringen brukar samla mellan 5 och 20 personer, och i år var det 17 eller 19 stycken tappra som gick, räknade kanske lite slarvigt. Det börjar med två kilometer uppförsbacke. De två som gick efter mig gick med lätta steg och småpratade glatt hela vägen upp till rastplatsen:
 
"Kolla här så mycket blåbär...bla bla..."
 
"Hit får vi gå sen XX när vi kommer tillbaka...bla bla bla...""
 
What! Jag hade full sjå med att hålla lungorna kvar i bröstet utan att någon skulle fatta att de var på väg att hoppa ut. Så dålig kondis som jag har just nu har jag nog sällan haft, och därför hade jag också engagerat finaste Mia som höll sig beredd i bilen att rycka ut och plocka upp mig på någon stickväg utifall att knäet eller orken skulle tryta.
 

Här gick det undan som ni ser. Eller också är det flåset som inte riktigt hänger med...
 

Bron öven floden Kwai Ackan. Fint med en paus.
 

Vissa landmärken passerades, bland annat granen där Lundberg körde fast två(!) gånger med snöskotern. Man ska passa sig noga för att göra en tavla häruppe :) passet där Gino satte yxan i fotknölen på älgjakten ett år, heter förstås "Yxpasset" t ex. Allt man gjort som avviker från det "normala" blir också uppmärksammat på ärtsoppskvällen sista älgjaktsdagen, eller ja kanske inte riktigt allt men en hel del roligt kommer upp.
 
 
Mesta delen av vandringen går över stock och sten, mossar och myrar; men lite sådär på mitten var det grusväg. Och vädret var som ni ser helt outstanding.
 
För att göra en lång vandring kort kom vi slutligen upp till sätern där det vankades nävgröt och fläsk.
 

Många fuskare hade tagit sig upp med bil, så det var nog ett femtiotal som smorde kråset i solen. Och sällan har jag varit så glad att se de små grå husen vid sätern, hade det varit 20 meter längre hade jag troligtvis lagt mig ner och dött.
 
På kvällen blev det kalas i Brönäs. Fortsättning följer.
 

Kommentarer
Postat av: Anonym

Nästa år kommer jag förhoppningsvis orka gå igen😊

2015-08-05 @ 18:38:44
Postat av: Marianne

Anonym: Är detta du Mia... i så fall ser jag extra mycket fram mot nästa år! Kram!

2015-08-06 @ 16:51:30
URL: http://solangen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0