En finfin helg i Dalarna med Classic Mustang Club
Helgen som gick åkte vi vasaloppet, fast baklänges. Vi startade alltså i Mora och gick i mål i Sälen och inte ens andfådda blev vi.
Det var Classic Mustang Club i Sverige som ställt till med största evenemanget; Mustangen firade sin femtioårsdag nämligen.
Vi parkerade i Moraparken tillsammans med sisådär 260-270 nånting andra mustangbilar av samtliga årsmodeller, två stycken representerade året 1964, och de heter 64½ av någon anledning, fråga mig inte varför. Efter en jättegod lunch var det så dags att ge sig iväg i kortege till slutdestination Sälen; närmare bestämt Lindvallen där vi skulle häcka två nätter.
Men först var det stopp i Evertsberg, där man skulle försöka knô in en halvmil bilar på en inte allt för stor parkering. Men det gick bra det också, enda incidenten lär ha varit att "Binge" som sprang runt och pekade och anvisade parkeringsplatser enligt uppgift drabbades av skavsår under pungen, och därför fick hålla sig från dansgolvet under fredagskvällen. Kön ringlade sig lång till kaffeserveringen, det var nog ungefär som på vasaloppet för de som stod och langade. Lite mindre svettiga än skidåkarna var vi väl kanske, för det mulnade på så pass att vi fick cabba upp redan i Mora. Det visade sig vara ett klokt beslut då det skvätte lite uppifrån med jämna mellanrum, och man vill ju visa sig från sin bästa sida när man är ute och finåker på det där viset; och inte komma fram med mascaran nere under hakan.
Ännu mättare efter en rejäl och god fika, bar det av mot Sälen. Det var nog inte så lätt för andra trafikanter att komma ut från sidovägar eller försöka trycka sig in; men för oss flöt det på riktigt bra. Alla höll avstånd, för alla är ju rädda om sina bilar.
Parkeringen vid Lindvallen fylldes, och det skulle ske i generationsordning. Som tur var gällde det bilarna annars hade det nog blivit väldigt fullt på en avdelning... hm. Ni fattar va?
Så öppnades det huvar och hummades och pratades en massa som jag inte fattar ett smack av. Termer som "tvååttionie"och "tresextio" nämndes vill jag minnas. Kan vara topphastigheten.
"Har´u renovere dänna själv?? Jäddrar sô fin."
Kan ju inte undanhålla er bilden på BILEN. Med gôrstort B. Gino hade ståpäls både här och där och hade den varit till salu då och där, hade han gladeligen både belånat huset och spelat bort mig på poker för att lägga vantarna på den. Den valdes också till peoples choise på lördagen, vilket man får säga var helt rätt. Den var verkligen snygg, men för att reta G pekade jag på en massa andra bilar när han gick omkring och talade i tungor i två hela dagar: "Den där är allt finare, eller den, och den..."
Här ser han ut att vara lite i hatten, men det är bara ett attribut. Den bruna och den gräddvita bilen är de båda 64½ som fick stå på hedersplats. Den vita ägdes av ett mycket trevligt par från Västmanland, hej på er Katarina och Karl-Gustav!
Så ska ni få ser hur vi bodde våra två nätter också. Vi hyrde en jättefin stuga uppe i Timmerbyn med egen bastu och allt. Fredag kväll satte vi på den innan vi gick ner till middagen och så badade vi när vi kom hem, men Gino kastade vatten på stenarna i ett kör så det blev inte så långvarigt. Det känns tyvärr som om jag inte tål värme så bra längre, och jag menar förstås inte att han urinerade i bastun utan det var vanligt hederligt dalavatten. Men whatever... man kunde ju alltid svalka sig med en iskall öl, jättefint bodde vi och helgen var så kanonbra ordnad; stor guldstjärna till arrangörsstaben.
Jag har många bilder, så det kanske kommer mera en annan dag.
