Precis som i ÖoB-reklamen
Sladdade in som hastigast på Pekås i går för att bunkra upp med lite ägg, för våra kära hönor producerar bara dret än så länge. Suck.
Vid frysdisken stod min kompis Inger som jag träffar med jämna mellanrum. Vartannat år eller så. Vi började med att prata rakt över frysen tills jag kom på att man faktiskt kunde stå på samma sida och dämpa rösten lite. Från ingenstans smyger då in i samtalet en udda profil; i helly-hansenjacka och keps, långhårig och orakad. I ungdomen krockade han mot en ladugårdsvägg och blev allvarligt skadad; nu försöker jag inte säga något särskilt med det utan det är bara ren information.
- Hej på er tjejer, står ni här och GLASSAR. Hur var det nu skulle vi ha nån ost eller? Vart är det den ligger nu igen? Han kör upp ansiktet tio centimeter från mitt och vindar med ögonen.
Vi pekar båda två mot osthyllan: - Där borta vet du.
- Ja just det, klart att dom har lagt den i OST. För väst är väl därborta, plirar han och pekar åt andra hållet.
- Haha. Och därborta har de en egen FIL för mjölken, kontrar jag.
- Dit kan man väl gå, men gå inte dit bort - säger han och pekar mot hyllorna fulla med Onkel Ben och Barilla - för då ligger du RISIGT till.
- Och därmed PASTA.
- Den du. Neej ni nu har jag inte tid med er längre, nu måste jag gå. Jag blev så PIZZA-nödig. Var det inget mer ni ville så åker jag hem nu.
Så rotar han runt i frysen tills han finner det han ska ha, mumlar lite för sig själv och försvinner bort mot kassan.
Så jäkla skön. Kvar står vi och har tappat tråden totalt, men vad gör det.
