solängen

Man sover inte så gott när man tryckt i sig tio pepparkakor med ost. Särskilt inte när man i flera veckor stålsatt sig att sluta med fikabröd och mackor.  Man får ont i magen, både fysiskt och psykiskt.

 

Nya tag i dag.

 

I eftermiddag ska jag till optikern för att få ett nytt glasögonrecept. Jag måste skicka det till Previa, eftersom det krävs att jag har glasögon eller linser när jag jobbar. Vilket är ganska naturligt eftersom jag inte ens såg de tre översta bokstäverna som är två decimeter höga, utan glajor. Jag är minst sagt halvblind.

 

Det är nog bortemot sex år sen jag gick till den lokala optikern. Både mamma och jag behövde nya brillor så vi gick dit tillsammans. Mamma var några år över åttio då och hade ont i knäna så hon gick lite dåligt; men intellektet var det inget fel på. Kvinnan som jobbade i butiken vände sig hela tiden till mig när mamma provade bågar:

 

 

- Du kan prata direkt med mamma, sa jag. Det är hon som ska ha glasögonen och hon är vid sina sinnens fulla bruk.

 

Men hon gav sig inte utan pratade hela tiden över huvudet på henne. Droppen blev när hon skrattade åt hur ett par bågar satt, och jag såg hur ledsen mamma blev.

 

Det slutade med att vi gick därifrån och åkte till Karlstad och köpte våra glasögon. 

Nu tror jag att det är en ny tjej som jobbar där, och själva optikern är det nog inget fel på, så jag ger dom en chans till.

 

Men bara en.