Läget just nu
Det är så himla gôtt med semester.
Fast att regntimmarna är fler än soltimmarna så är det skönt att bara vara. Men allt det som jag hittills föresatt mig att göra, har icke blivit gjort. Och nu har det gått två veckor redan, halva tiden. Jag är lite sen i starten, ser´ni.
Gino har varit i Oslo sen i söndags, men kommer hem ikväll nångång om gudarna vill och tåget håller. Då kommer han att vara hemma en vecka innan det bär av igen till ett av världens vackraste länder. Ja, hm Norge igen. Förhoppningsvis kommer det att hålla uppe i morgon förmiddag så vi kan klippa gräset. Snart når det till armhålorna. På katten.
Kycklingarna mår alldeles utmärkt, de verkar trivas i sitt nya chateau och mutas flera gånger per dag med diverse olika godsaker för att bli lite mer tama. Det går sådär. Jag har inte vågat släppa ut dem i hönsgården än, utifall att skator/katter/kråkor skulle missta dem för mat. Dessutom skyller jag på att det har regnat vareviga dag så de har det allra bäst inne. De minsta är så yttepyttesmå och skulle nog inte må så bra av att bli blöta.
Mer spännande än så är inte tillvaron, om jag inte hade nämnt att Charlie höll på att drunkna första dagen på "lek o plask". Usch. Simläraren gick uppe på bassängkanten med ryggen mot barnen när Charlie, tre år, tappar balansen och försvinner under ytan. Vattnet var ganska djupt och han tog sig inte upp. Anna & Johannes som satt vid sidan av ropade till simläraren som inte varken hörde eller såg så Anna hoppade i vattnet med kläderna på och drog upp en chockad unge. Ska man se det positiva så är det första gången på många år som hon badar utomhus. Men så ska man naturligtvis inte se det. Det var en riktigt otrevlig situation och Charlie vill nu inte alls gå i vattnet där så idag har han varit hos mormor (mig) i stället och gräddat våfflor när storebror Valle gick till simskolan.
Under veckan har jag också varit till min gamla polare Agnetha i Lysvik. Vi brukar träffas med jämna mellanrum, vartannat år eller så. Men det är det som är så bra med kompisar som man ändå har. Dom finns där. Sen har jag varit på min andra timme hos Mona och fått Bowenterapi. Första gången var det ganska lätt beröring och bara lite ont. MEN NU!!! Om jag kunde svära på italienska så skulle jag göra det. Porka la figa eller så. Två punkter mellan skulderbladen är som cement, och cement bryter man inte upp hursomhelst. Det gjorde stundvis så ont så jag grät. Resultatet av det blev att jag såg ut som en tvättbjörn runt ögonen när jag satte mig upp. NTS - inte måla sig innan man åker till Mona.
Resultatet av massagen blev fantastisk. Jag har peppar peppar inte tagit EN ENDA värktablett på hela veckan. Och då har jag ändå tapetserat en vägg hos Martin, d v s jobbat med armarna högt och spänt mig i nacken vilket brukar betyda närmast migränsmärtor efteråt. Men inte ett piss kände jag. Min vänstra höft har också den varit mycket bättre, i det närmaste helt smärtfri. Hon borde få nobelpris den kvinnan. Eller åtminstone bli president.
Så nu har jag bokat flera gånger framöver, efter nästa gång hoppas jag kunna börja träna för triathlon.
Nu ska jag ut och gulla med mina kycklingar, hej då.
