Jag bara snoppar av jag
Just nu krånglar vårt internet hemma så jag håller på att bli bindgalen.
"Nätåtkomst finns". "Nätåtkomst saknas". Utan förvarning.
Håller man då på med något riktigt viktigt, t ex spelar Betapet och råkar ha ryckt åt sig en liten ledning, samt sitter inne med bokstäverna SCHEMA eller något annat som ger många poäng, kanske till och med AZTEK; och plötsligt kopplas ner - då blir man inte så jefla munter kan jag upplysa om.
Och det här med internet och telefoni och datorer har ett eget litet kapitel i Ginos och min historia. Jag kanske har berättat om det förut men eftersom jag lider av lightvarianten av alzheimer så får ni den i så fall en gång till.
Maj 2011. Vi är ute och tar en promenad med hunden när Ginos mobil ringer. Jag förstår av det han svarar att det är någon som ringer om ett erbjudande om byte av abonnemang. Gino är inte lika elak som jag mot försäljare, så till min förskräckelse hör jag att måltavlan för bombardemanget låter odelat positiv och svarar ja på det mesta som sägs.
Jag skuttar förskräckt framför och gör kapande rörelser med handen mot halsen samtidigt som jag väser:
-Lägg på för satan! Det är dretsvårt att bli av med sånt där. Säj bara NEJ och lägg på.
Det skulle jag aldrig gjort. Antagligen är det det som gjorde att han accepterar erbjudandet. Men till hans försvar ska sägas att han först försäkrade sig om att han har två veckor ångerrätt.
- Vi får hem avtalet för att läsa igenom, en liten dator ingår och ... och så har vi ångerrrätt i två veckor, då kostar det ingenting.
Några dagar senare kommer en massa papper, och från ett annat håll kommer en dator. Datorn har ingen avsändare och således ingen returadress. Ingenstans på avtalet som kommer står det något om hur man ångrar köpet.
Två dagar senare krockar Gino och hamnar på sjukhus och jag måste försöka ta tag i hela grejen.
Mina onda aningar besannas. Jag googlar på Dialect och hittar massor av människor som blivit lurade som berättar om hur svårt de haft att häva sina avtal. Yes!
Tre hela dagar sitter jag i telefon, mailar och försöker finna en adress att returnera datorn på. Till slut har jag lyckats få iväg datorn till ett ställe, mailväxlat ett otal gånger, mailat en uppsägning, skickat ett rekommenderat brev med uppsägning och fått muntligt besked per telefon.
Skönt.
Någon tid senare kommer en månadsfaktura. Ingenstans står det ett ord om att vårt avtal är hävt, så Gino ringer upp och frågar vad de håller på med?
Dialect: - Ja, det är så att ni hade inte motiverat varför ni ville säga upp avtalet... så då anser vi att det löper på.
Amen eller hur.
Om inte hans öra brann upp så vet inte jag, och efter hot om Plus och olja och fjädrar fick vi honom att trycka på rätt knapp till slut.
Det tog tid, det tog kraft och energi.
Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att säga vad var det jag sa.
Nävver.
"Nätåtkomst finns". "Nätåtkomst saknas". Utan förvarning.
Håller man då på med något riktigt viktigt, t ex spelar Betapet och råkar ha ryckt åt sig en liten ledning, samt sitter inne med bokstäverna SCHEMA eller något annat som ger många poäng, kanske till och med AZTEK; och plötsligt kopplas ner - då blir man inte så jefla munter kan jag upplysa om.
Och det här med internet och telefoni och datorer har ett eget litet kapitel i Ginos och min historia. Jag kanske har berättat om det förut men eftersom jag lider av lightvarianten av alzheimer så får ni den i så fall en gång till.
Maj 2011. Vi är ute och tar en promenad med hunden när Ginos mobil ringer. Jag förstår av det han svarar att det är någon som ringer om ett erbjudande om byte av abonnemang. Gino är inte lika elak som jag mot försäljare, så till min förskräckelse hör jag att måltavlan för bombardemanget låter odelat positiv och svarar ja på det mesta som sägs.
Jag skuttar förskräckt framför och gör kapande rörelser med handen mot halsen samtidigt som jag väser:
-Lägg på för satan! Det är dretsvårt att bli av med sånt där. Säj bara NEJ och lägg på.
Det skulle jag aldrig gjort. Antagligen är det det som gjorde att han accepterar erbjudandet. Men till hans försvar ska sägas att han först försäkrade sig om att han har två veckor ångerrätt.
- Vi får hem avtalet för att läsa igenom, en liten dator ingår och ... och så har vi ångerrrätt i två veckor, då kostar det ingenting.
Några dagar senare kommer en massa papper, och från ett annat håll kommer en dator. Datorn har ingen avsändare och således ingen returadress. Ingenstans på avtalet som kommer står det något om hur man ångrar köpet.
Två dagar senare krockar Gino och hamnar på sjukhus och jag måste försöka ta tag i hela grejen.
Mina onda aningar besannas. Jag googlar på Dialect och hittar massor av människor som blivit lurade som berättar om hur svårt de haft att häva sina avtal. Yes!
Tre hela dagar sitter jag i telefon, mailar och försöker finna en adress att returnera datorn på. Till slut har jag lyckats få iväg datorn till ett ställe, mailväxlat ett otal gånger, mailat en uppsägning, skickat ett rekommenderat brev med uppsägning och fått muntligt besked per telefon.
Skönt.
Någon tid senare kommer en månadsfaktura. Ingenstans står det ett ord om att vårt avtal är hävt, så Gino ringer upp och frågar vad de håller på med?
Dialect: - Ja, det är så att ni hade inte motiverat varför ni ville säga upp avtalet... så då anser vi att det löper på.
Amen eller hur.
Om inte hans öra brann upp så vet inte jag, och efter hot om Plus och olja och fjädrar fick vi honom att trycka på rätt knapp till slut.
Det tog tid, det tog kraft och energi.
Men jag skulle aldrig kunna tänka mig att säga vad var det jag sa.
Nävver.
