solängen

Här bor vi! Välkommen till en blogg om allt mellan himmel och jord. Om livet.

Den här dagen är glömd, gömd, borta, väck

Publicerad 2012-12-13 22:50:04 i På järnvägen,

Ibland är det inget kul att jobba med tåg.

Och det är vid de tillfällen det inte går några. Så var det idag. Rälsbrott x 2 mellan Kil och Sunne gjorde att man fick sätta in bussar i stället. Och det kan ta ganska lång tid att få fram, det är inte som så att det bara står ett gäng bussar överallt med glada busschaufförer i blåa uniformer och bara väntar på att tågen ska sluta gå, precis.

Nej det kan ta tid. Och under tiden fylls väntsalar och perronger med förväntansfulla och glada tågresenärer som snart inser att "vafan går det inga tåg". Och mitt i det sitter man och svettas med en telefon i vardera örat, störningstelegram som inte ger mycket information, förtvivlade människor som knackar olika hårt på dörren och sist men inte minst en högtalare som man tjatar i så fort man vet något. När det gått en stund och man inte vet något mer, säger man det också. Stackars resenärer. De flesta förstår att man gör sitt bästa, men alla kanske inte förstår att vi inte kan göra så mycket åt saken, vi kan inte fixa fram taxibilar och bussar utan det ska skötas av trafikutövaren. Fast jag förstår att man tar ut det den man ser, så är det ju. Jag är likadan själv.

Det var riktigt skönt att den siste i raden av människor jag pratade med var Berth,  han är en positiv och glad man som jobbar som lärare trots att han gått i pension. Vi har brukat stå och småprata ibland när han väntar på tåget och en gång kom vi fram till att våra hönor var halvsyskon; åtminstone kommer de från samma ställe. Så nu känns det nästan som om vi är lite släkt.

 

Han var lika glad och trevlig som han brukar och vinkade glatt:

- Ja då går jag och sätter mig på bussen då, ha en trevlig kväll.

 

 

Helt kokt i huvudet åkte jag direkt till dagis där Valle och Charlie hade luciafest.

En perfekt, lugn och nervarvande avslutning. 

Nu går natten sina stilla fjät.

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marianne

Tågklarerare. Gift med Gino, lokförare Fyra egna barn, numera vuxna allihop; två bonussöner samt barnbarn, bonusbarnbarn och bonusbonusbarnbarn

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela