solängen

Har man inga tåg att ta hand om när man återkommer från semestern, då kan man råka hamna i en annan bransch. För Boris och min del blev det måleribranschen. Vi fixade till och fräschade upp lokalen i Lysvik inför kommande bevakningsuppdrag. Det var fantastiskt roligt att jobba ihop med Boris, och efter några timmar av ovant arbete blir man ganska seg i huvudet och trött i armarna, så det blev ganska mycket skratt. Sune & Tore blev arbetsartistnamn: "Hörrödu Tore..."  "Jaaa du Sune..."

 

Här ska Boris göra grundjobbet på den fina "toalettslussen" som Göran snickrat;  men på något konstigt sätt har han lyckats få upp en klatt med spackel i armhålan. Det är hantverkarskicklighet det.

 

 

Jag målade under tiden grundfärg inne på toaletten, med en färg som liknade skummjölk, både i färg och konsistens. Den rann, kan man lugnt säga. Och den luktade gôrstarkt så framemot eftermiddagen vinglade jag ut med ostadiga ben och glansig blick och satte mig i bilen.

 

 

Ooops, kanske skulle haft handskarna på när jag målade i stället för att ta på dom när jag skulle åka hem. Dessutom skulle färgen tas bort med t-röd och det hade jag förstås inte köpt utan jag skickade bort Tore Boris till Konsum - där var den slut...

Så jag fick bita i det sura äpplet och handla i färgaffären på vägen hem. Med färg i håret, kläderna, glasögonen, händer och armar. Japp. Precis som vanligt.

Kladdmaja.