Nô tå hôrt i april 2012
Därför har jag idag människor som jag gillar väldigt mycket i min bekantskapskrets; som jag aldrig skulle ha haft annars.
Som denna nämnda dag t ex. Första målet var inställt, naturligtvis ett långt mål - mellan 09.00 och 15.00. Suck. En väldigt lång lunch låg framför oss. En av nämndemännen bodde i stan, men jag och Lisbeth tog en rejäl shoppingrunda. Vi skulle nog aldrig träffats om det inte hade varit att vi hamnat i samma tingslag, men vi kommer väldigt bra överens och hade en trevlig (och dyr) "långlunch". Jag gillar hela mitt nämndemannalag, vi är i olika åldrar och har olika bakgrund, men trivs mycket bra ihop.
Annars då?
Annars går jag mest omkring och är lite småirriterad. Eller kanske mest förvånad över hur människor kan bete sig. Kryptiskt, jag vet, men eftersom jag försöker slå det ur huvudet så ska jag inte grotta ner mig. Så, då var det glömt.
Något helt annat är detta:
Häromdagen när jag skulle åka hem från jobbet i Bäckebron gick bilen jättetungt, och det hör inte till vanligheterna när man har en bil som väger typ 15 kilo. Eeeh, punktering på vänster bak. Klia sig i huvudet.
Mitt emot ligger ett sågverk, och fjortonhundra karlar smålog bakom snusnäsduken när de såg mitt platta däck. "Nu ska´dä bli roligt å se höss ho klarer dätta" - tror jag att de tänkte.
Jag pillade fram instuktionsboken ur handskfacket, och eftersom det är en bil byggd för kvinnor och då mest äldre sådana, var det tydliga instruktioner om huru man skiftar till ett reservdäck. Man ska bara hitta det först.
Det gjorde jag under en matta i bagageutrymmet som är stort som en normal handväska, sen var det bara att drapera en plastpåse på marken, bryta en nagel och vispa upp hela vänsta sidan, med en domkraft som var i minsta laget t o m för en 107:a. Turligt nog var det även bilder på åt vilket håll man skulle skruva upp muttrarna, något jag blev varse efter att ha försökt dra till dom först. Från ax till kaka tog det cirkus 23 minuter, och då har jag räknat från det jag stannade och gav sågverksarbetarna en trotsig blick.
Kände jag mig lite nöjd när jag åkte därifrån?
- Jovars, lite.
Kram.
Sa jag att vi impulsköpt ett hönshus?