Lägesrapport
På kvällen var mamma så dålig att jag blev riktigt rädd. Jag skärpte mig när vi var hos henne men sen bröt jag ihop i hissen på väg därifrån. Jag grinade hela vägen hem och stackars Gino fick trösta så gott det gick.
På fredagen blev det operation med en okonventionell lösning. Matstrupen var för kort för att man skulle kunna trycka tillbaka hela magsäcken på rätt sida om bråcket, så kirurgen fick dra ner det som gick och liksom laska runt kanten så det skulle hållas på plats.
Hon fick en sond som skulle avlasta magen, och det var jobbigt att ha i den redan såriga halsen så när den togs ur i dag var det otroligt skönt. Illamåendet har inte riktigt släppt greppet helt, men jag hoppas bara det är en tidsfråga. Och såklart hon är trött, men stenklar i huvudet och och väldigt rolig; så i dag när jag och tre av mina barn var där ekade det många skratt ut i korridoren.
Och jag är glad att jag fått tillfälle att tala om hur mycket jag älskar henne.
När vi gick därifrån sa hon efter oss:
- Om det är det sista ni hör mig säga så ska ni veta att jag älskar er allihop. Far inte illa med er.