Nya tag nästa år
- Jaha. Hur gick det med lacken?
Det var Gino´s kommentar till förra inlägget det. Huuur kunde han gissa att det var jag? Ett sjätte sinne?
Nu har vi tömt och städat klart i mammas lägenhet. Det var en stor sten som släppte från bröstet när jag för sista gången vred om nyckeln i låset och sa till mamma att nu går vi hem till mej. Sen tog jag henne under armen och så gck vi.
Mycket har varit jobbigt. Men det har också varit stunder av glädje och värme, här och där har vi hittat små lappar med kommentarer till oss tillsammans med saker som hon sparat för oss att se. Ett skrivhäfte finns där hon skrivit ner minnen från ungdomen, hur det gick till när hon träffade vår pappa, livet som följde. Små vardagsberättelser från förr till nutid. Glädje och sorg om vartannat.
Det värsta just nu är att inte kunna sova. Jag har nästan alltid sovit dåligt, men nu är det helt stopp. Jag har påsar under ögonen som är så stora att jag skulle kunna veckohandla i dom, och hjärnan är som en gigantisk bomullstuss. Jag är ett vrak. Det värker i axlarna, det strålar i armarna och upp i huvudet, halva högerhanden är som bortdomnad. Klaga klaga klaga...
Det gäller att se framåt. Sista halvan av 2011 blir tiden man helst vill glömma, men 2012 kommer att bli ett fantastiskt år.
Då var det bestämt.
Det var Gino´s kommentar till förra inlägget det. Huuur kunde han gissa att det var jag? Ett sjätte sinne?
Nu har vi tömt och städat klart i mammas lägenhet. Det var en stor sten som släppte från bröstet när jag för sista gången vred om nyckeln i låset och sa till mamma att nu går vi hem till mej. Sen tog jag henne under armen och så gck vi.
Mycket har varit jobbigt. Men det har också varit stunder av glädje och värme, här och där har vi hittat små lappar med kommentarer till oss tillsammans med saker som hon sparat för oss att se. Ett skrivhäfte finns där hon skrivit ner minnen från ungdomen, hur det gick till när hon träffade vår pappa, livet som följde. Små vardagsberättelser från förr till nutid. Glädje och sorg om vartannat.
Det värsta just nu är att inte kunna sova. Jag har nästan alltid sovit dåligt, men nu är det helt stopp. Jag har påsar under ögonen som är så stora att jag skulle kunna veckohandla i dom, och hjärnan är som en gigantisk bomullstuss. Jag är ett vrak. Det värker i axlarna, det strålar i armarna och upp i huvudet, halva högerhanden är som bortdomnad. Klaga klaga klaga...
Det gäller att se framåt. Sista halvan av 2011 blir tiden man helst vill glömma, men 2012 kommer att bli ett fantastiskt år.
Då var det bestämt.
