solängen

Här bor vi! Välkommen till en blogg om allt mellan himmel och jord. Om livet.

När mammor dör

Publicerad 2011-11-04 09:52:45 i Motgångar,

När mammor dör,
då förlorar man ett av väderstrecken.
Då förlorar man vartannat andetag,
då förlorar man en glänta.

När mammor dör,
växer det sly överallt.

 Göran Tunström


Min mamma dog. Vår älskade mamma, mormor, gammelmormor, svärmor, syster, vän - hon dog.

Dryga tre jobbiga jobbiga veckor slutade en tisdagnatt. Min syster och jag satt på varsin sida om sjuksängen och höll mammas händer. Vi talade om att hon kunde släppa taget, att hon gett oss redskapen för att vi skulle klara oss, att vi alltid skulle finnas där för varandra; och att vi älskade henne så oändligt mycket. 

Exakt klockan 01.00 tog hon sitt sista andetag. 

Och jag är så ledsen. 

Kommentarer (9)

Kommentarer

Postat av: Lisbeth R

Publicerad 2011-11-04 16:31:21

Tänker på dej och dina nära, många kramar från mej.

Postat av: mia

Publicerad 2011-11-05 08:37:19

Skänker dig o Gino varma styrkekramar från oss. Det spelar nog ingen roll hur gamla o sjuka ens föräldrar är, så är det alltid lika sorgligt när de går bort. Men tänk så fint för er mamma att du och din syster fick vara med till slutet. Ha det bra, så hörs vi framöver.

Postat av: Lisbeth

Publicerad 2011-11-05 21:00:49

Man får vara ledsen när någon man älskar väldigt mycket inte finns länfre

Kram

Postat av: Cici

Publicerad 2011-11-05 23:40:49

Din fina, roliga mamma! Så skönt ändå att ni fick följa henne ända till slutet. Jag förstår att det känns tungt. Kram.

Postat av: Marianne

Publicerad 2011-11-06 08:11:57

Lisbeth R: Stor kram till dej också, titta in nån kväll.



Mia: Tack Mia, nej det kvittar nog hur gamla de är, mamma var så klar och med sin tid så det var mer som att ha en kompis. Jag är väldigt tacksam för att vi fick vara med sista stunden. Hoppas vi ses snart, bamsekram.



Lisbeth: Och sorgen kommer och går, den planar ut en stund och sen kommer den tillbaka med full kraft. En kram till dig.



Cici: Jag saknar min mamma oerhört mycket. Jag vill att hon ska ringa mig som vanligt och "inte vilja något särskilt" men ändå prata på i en timme.

Stor stor kram.

Postat av: Epsilon

Publicerad 2011-11-06 09:57:13

Åh så vemodigt och sorgligt. Man vet ju att det ska komma men man är aldrig förberedd. En saknad som aldrig går över.

Kram.

Postat av: CillaCobra

Publicerad 2011-11-06 15:08:31

Det känns mycket tomt att inte ha sin goooa Moster kvar i livet, hon hade alltid något att berätta, och hon hade konsten att kunna berätta, minns våra resor till uppland med ett brett leende, men just nu har jag en tår i ögat. R.I.P kära MosterEva <3 <3

Postat av: Tant Grön

Publicerad 2011-11-10 19:35:05

Vad skönt att ni var med på slutet. Så sorgligt att hon är borta. Oavsett hur vuxen man är så är man ju ändå ett barn till sina föräldrar och ett barn vill inte mista sina föräldrar. Kramar

Postat av: Marianne

Publicerad 2011-11-14 11:05:43

Epsilon: Det är så fruktansvärt tomt. Om jag kunde vrida tillbaka tiden ändå. Kramar.



CillaCobra: Hon älskade era resor, och du har också varit som en dotter för henne(och syrra för mej). Kramkram.



Tant Grön: Jag är så tacksam att vi var hos henne dygnet runt sista veckorna, och hålla hennes händer när hon gick bort. Vi fick tillfälle att berätta om hur viktig hon var i våra liv och hur mycket kärlek som fanns runt henne. Stor kram.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marianne

Tågklarerare. Gift med Gino, lokförare Fyra egna barn, numera vuxna allihop; två bonussöner samt barnbarn, bonusbarnbarn och bonusbonusbarnbarn

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela