solängen

Vi har varit på tur, mamma och jag.

I sisådär hundratalet mil har vi färdats, genom skogar, över mjuka kullar, genom städer, förbi glittrande sjöar och björkhagar med mattor av vitsippor.

Vad tror ni hon tyckte var vackrast?

Sten. Steniga kalhyggen var det som rönte störst uppskattning:

- Titta så vackert. Har du skådat. Oj så vackert.

- Ja visst men titta här mamma, alla vitsipporna och...

- Vilka stenar. Herregud om jag kunde ta hem några. Allihop faktiskt.

Nu hade vi ju visserligen kombin men riktigt så mycket plats var det inte där bak som tur var.

GPS:en var inställd och med jämna mellanrum fick vi fartkameravarning och svängningsanvisningar. Mamma döpte omgående om GPS:en till "Färdtjänsten" vilket jag tycker var ett mycket bra namn.

På ett ställe valde jag att ta en annan väg än färdtjänsten tyckte och det ställde ju till det i GPS:en:

- Gör en U-sväng. Gör en U-sväng. Gör en U-sväng osv.

- Mamma hör lite illa och efter en stund blev hon lite nyfiken på vad det var jag förväntades göra:

- Vad är en X-sväng?

- Va? En U-sväng menar du.

- Jaja, det kanske det var. Om det ska vara så noga.




Det är vackert när det växer mossa på stenarna också.