Söndagspromenad
Det var en gång en man, en kvinna och en hund som var ute på promenad. Mannen fick se ett skoterspår som slingrade sig över gärdena och försvann bortåt i en ledningsgata. Ledningsgatan var densamma som gick bakom mannens och kvinnans hus.
- Älskling, ska vi ta skoterspåret hem? sa mannen och var redan en bra bit på väg. - Det är Tommy som har varit ute så det går precis förbi hemma hos oss.
Kvinnan uttryckte sina farhågor om att det kanske inte var Tommy utan någon annan som hade vänt skotern eller åkt åt ett annat håll, men mannen hörde inte på det örat:
- Kom nu. Det blir kul att gå en annan väg hem. Det är lättgått.
Till att börja med var det kul. Skoterspåret var lätt att gå i, och det såg ut som om det skulle bli en fin promenad hem.
Men - plötsligt gjorde spåret en båge. Den som körde hade gjort en rundsväng och vänt tillbaka. Inte Tommy alltså. Där stod vi mitt ute i nowhere, med ganska långt hem åt alla håll.
Jaha. Det var för långt för att gå tillbaka så det var bara att pulsa på i meterdjup snö. Alva försvann närapå helt när hon ibland dristade sig till att lämna Ginos upptrampade stig. Svetten rann och stövlarna var fulla med snö.
Efter en evighet kom vi fram till övergången över bäcken hos Tommy & Anita. Vi kravlade oss upp för slänten som två snömän och lommade iväg hem, i förhoppning att ingen skulle se oss.
Alva ville inte ställa upp på bild efteråt.
Izak ville heller inte skylta med att han bor hos oss.
