Mat in - pengar ut
Inte vet jag om det beror på att det händer för lite, eller händer för mycket. Jag har i vilket fall just nu lika mycket inspiration som en gammal gisten eka guppandes omkring i nåt världshav. Tom och innehållslös. Hjärnan är ordfattig och att jag lider brist på sömn är uppenbart. Kan inte sova.
Jag är nybliven förtroendevald till två olika uppdrag, och såhär i starten är det många olika utbildningar och föredrag att gå på. Två pärmar måste inhandlas och det fort. Många datum blir det att hålla reda på, det kommer nya kallelser hela tiden, och jag har inte koll på om jag sökt ledigt från jobbet för alla dagar i februari ens än.
Till yttermera visso var jag på tingsrätten i måndags och svor domareden, som bl a går ut på att döma rättvist och ingenting yppa. Båda dessa löften tar jag mycket allvarligt på. Därför är det enda jag tänker säga om den dagen är det faktum att med nästan tre dagars magsjuka bakom mig, tog jag en Imodium på morgonen för att inte drabbas av akut ränndreta.
Dom är effektiva dom tabletterna. Ännu har ingenting hänt. Mat går in i rask takt och i nästan obegränsade mängder. Ingenting kommer ut.
Jag har också varit till tandhygienisten idag, som under tortyrliknande metoder försökte att med ultraljud och vassa redskap skrapa loss tänderna i överkäken. När inte det lyckades försökte hon dränka mig. Hon är så snäll och gullig men herregud vad jag inte tycker om att gå dit.
När man går därifrån med munnen och tandköttet pulserande i otakt är man dessutom tusen kronor fattigare. Det är inte rättvist.
På söndag ska vi ha fibermöte här i byn. Jag tror att det är något som ska grävas ner för att ge oss tillgång till den stora världen utanför Rottneros, mycket snabbare och bättre än vad vi har nu, men jag är inte riktigt säker. Med tanke på att det skulle kosta oss i runda slängar minst 27-28 000, tror jag inte att det blir aktuellt för oss. Jag nämnde för Gino att en fettsugning av magen kostar ungefär detsamma, så jag tror kanske han skickar mig till Stockholm i stället. Eller så köper han en ny snöskoter.
Återkommer.
Jag är nybliven förtroendevald till två olika uppdrag, och såhär i starten är det många olika utbildningar och föredrag att gå på. Två pärmar måste inhandlas och det fort. Många datum blir det att hålla reda på, det kommer nya kallelser hela tiden, och jag har inte koll på om jag sökt ledigt från jobbet för alla dagar i februari ens än.
Till yttermera visso var jag på tingsrätten i måndags och svor domareden, som bl a går ut på att döma rättvist och ingenting yppa. Båda dessa löften tar jag mycket allvarligt på. Därför är det enda jag tänker säga om den dagen är det faktum att med nästan tre dagars magsjuka bakom mig, tog jag en Imodium på morgonen för att inte drabbas av akut ränndreta.
Dom är effektiva dom tabletterna. Ännu har ingenting hänt. Mat går in i rask takt och i nästan obegränsade mängder. Ingenting kommer ut.
Jag har också varit till tandhygienisten idag, som under tortyrliknande metoder försökte att med ultraljud och vassa redskap skrapa loss tänderna i överkäken. När inte det lyckades försökte hon dränka mig. Hon är så snäll och gullig men herregud vad jag inte tycker om att gå dit.
När man går därifrån med munnen och tandköttet pulserande i otakt är man dessutom tusen kronor fattigare. Det är inte rättvist.
På söndag ska vi ha fibermöte här i byn. Jag tror att det är något som ska grävas ner för att ge oss tillgång till den stora världen utanför Rottneros, mycket snabbare och bättre än vad vi har nu, men jag är inte riktigt säker. Med tanke på att det skulle kosta oss i runda slängar minst 27-28 000, tror jag inte att det blir aktuellt för oss. Jag nämnde för Gino att en fettsugning av magen kostar ungefär detsamma, så jag tror kanske han skickar mig till Stockholm i stället. Eller så köper han en ny snöskoter.
Återkommer.
