Saknad
Yngste sonen, 19 år, pluggar i Söderhamn. Det är inte någon nöjesstad har vi förstått. (Vilket vi vuxna tycker känns skönt men säj inte det till Johan). De två kurskompisarna som är i ungefär samma ålder bor ganska mycket närmare, så de åker hem oftare på helgerna och Johan blir ensam kvar.
Vi pratade i förrgår, han var jätteförkyld och jag låg på soffan och var helt slut efter en dags snöskottande, tung blöt klabbig snö. Jag försökte med ett svettigt men uppmuntrande:
- Det är väl i alla fall skönt att bo i lägenhet och inte ha en massa snö att skotta.
Johan blev tyst en stund.
- Nää. Jag är allt hellre hemma hos er och skottar snö en hel dag än sitter här ensam och sjuk.
Jag tror banne mej han saknar oss.
Vi pratade i förrgår, han var jätteförkyld och jag låg på soffan och var helt slut efter en dags snöskottande, tung blöt klabbig snö. Jag försökte med ett svettigt men uppmuntrande:
- Det är väl i alla fall skönt att bo i lägenhet och inte ha en massa snö att skotta.
Johan blev tyst en stund.
- Nää. Jag är allt hellre hemma hos er och skottar snö en hel dag än sitter här ensam och sjuk.
Jag tror banne mej han saknar oss.