solängen

Här bor vi! Välkommen till en blogg om allt mellan himmel och jord. Om livet.

Rapport från Jämmerdalen

Publicerad 2011-12-15 08:45:59 i Allmänt,

Nu får det vara nog.

Nu måste det vända snart, så jag får börja skriva lite positiva tongångar och sprida lite glädje(!?) igen. Jag har bestämt att lägga 2011 i en påse längst ner i soptunnan för transport till Holmby sopstation. Punkt slut.

Den som inte orkar läsa hur jag vältrar mig i elände kan sluta läsa här.

Vintern och våren kommer jag inte ihåg. Den kan ha varit OK. Och i april gjorde mamma och jag vår sista långa resa, när vi skjutsade upp Johan till Söderhamn och därefter hälsade på släkten i Uppland. Positivt.

Men. Under tiden vi var i Uppland, vi var i fina Ytternuttö när Gino ringde och talade om att han fått avliva Izak (taxen), det var då det hela började.

I maj krockade Gino och var en hårsmån från att mista livet. Vår sedan länge planerade resa till Italien blev inställd, såklart, och fyra veckors semester ägnades i stället åt att timme för timme ta sig igenom dagar och nätter. Och missförstå mig rätt, naturligtvis är vi oerhört tacksamma för att han klarade sig så bra som han gjorde, men det var en tuff tid i alla fall.

Vi åkte tillbaka till Söderhamn i augusti för att städa Johans lägenhet och lämna in den för försäljning. Han var klar med det teoretiska och hade bara sin praktik kvar, i Karlstad. Det var lite trögt i början, men till slut såg det ut att bli försäljning. Vi fick in bud som vi visserligen inte var helt nöjda med, men hellre tio tusen i förlust än att stå med en lägenhet som tickar pengar, resonerade vi och antog sista budet. Skönt att pricka av en sak på listan, liksom.  

Jag hade som vanligt tagit semester till älgjakten, + veckan efter, tanken var från början att vi skulle flyttat hem Johan den veckan. Det var så skönt att redan ha det gjort. Äntligen avkoppling, åka till Hjällstadsätern på älgjakt några dagar, sen vara hemma och bara göra det som föll mig in.

Då blev mamma sjuk. Det som skulle bli en lugn period blev precis tvärt om. Kaos. Vi hade en egen säng på mammas rum sista veckan hon levde, där turades Ulla och jag om att sitta, sova, åka hem några timmar, sen tillbaka igen. Det blev många resor fram och tillbaka till Karlstad. Dagar och nätter flöt ihop, om klockan var fyra på morgonen eller på kvällen när man åkte hemifrån var helt ovidkommande. Det var först när man närmade sig infarten till Karlstad som man förstod att det måste vara på morgonen, alternativt helg, eftersom det var helt bilfritt.

När hon dog var vi där båda två, och satt en lång stund kvar i rummet. När de gjorde henne i ordning tog vi en promenad ner till entrén på Centralsjukhuset. Det var natt och helt folktomt sånär som på någon väktare, och där satt vi på en bänk och grät. Man var helt dränerad på energi.

När jag kom hem på morgonsidan dröjde det inte länge förrän telefonen ringde. Det var mäklaren. Hon kunde meddela att bostadsrättsföreningen inte hade godkänt köparen av vår lägenhet utan köpet skulle hävas. Tack för det, preciiis vad man behövde just då. Har ni sett filmen "Kvinnor på gränsen till nervsammanbrott"??? Just checking.  

Så stod vi då inför begravning, ta reda på mammas saker, säga upp abonnemang, betala räkningar, tömma lägenheten, städa. Mornar innan jobbet, kvällar efter jobbet, kartonger, papper, glas, "vill du ha den?", "hur ska vi kunna packa den här"?, "den här har hon fått av dig", "minns du den här". Så himla mycket känslor, så mycket saknad. Hur det gick till vet jag inte men en vacker dag sattes nyckeln i dörren för sista gången. Då hade jag också hunnit bli osams med mammas grannar som hela tiden satt utanför dörren och nyfiket kommenterade allt vi gjorde. När de också började skrika och gapa åt oss rann bägaren över, just då hade jag minimalt överseende med att de troligtvis har någon diagnos. Hej och hå vad jag inte kommer till himlen.

Sen då? Sen var väl allt frid och fröjd, eller? Nej, sen blev vår andra hund Alva sjuk. Veterinären tog prover på tisdagen, vi fick svar på torsdagen att det var något allvarligt fel på levern, troligtvis cancer. På fredag morgon var hon ännu sämre och hade svullna lymfkörtlar på hela vänster sida av huvudet. Vi ringde vår fantastiske veterinär Bength som stöttade oss i beslutet att hon skulle få somna in. Så på fredag eftermiddag förra veckan gick vi ut från hans mottagning med ett tomt koppel. 

Sen kan jag toppa med att jag inte köpt en enda julklapp, icke skrivit julkorten, inte bakat en lussekatt, inga kakor, julgardinerna ligger ostrukna i en låda, Gino och jag jobbar hela julhelgen, julblommorna har redan dött av uttorkning, jag ligger vaken halva nätterna när jag i stället skulle kunna gå upp och baka struvor eller göra en fin enrisdörrkrans. 

Om jag sen inte klarar JTF-provet (det årliga provet i JärnvägsTrafikFöreskrifter) den 27 och 28 december så är detta året fulländat. Inte skulle jag bli förvånad.

Nästa år ska bli ett år av glädje, sömn, träning, värme, mindfullness och kärlek.

Kommentarer

Postat av: Tant Grön

Publicerad 2011-12-15 10:19:35

Kraaam!Håller tummarna för 2012!

Postat av: Marianne

Publicerad 2011-12-15 10:22:34

Tant Grön: Tack! Du är allt för gó!

Postat av: Mats

Publicerad 2011-12-15 10:36:21

Eländes elände. vad ska man säga? Vissa får skäppan full. Min syster brukar säga:

Den som bär, den får bäre..



Frågan just nu, är om du vill baka julkakor och sätta upp julgardiner. Om du gör det för att det gör dig glad, då förstår jag att det känns tungt. Om du däremot skulle göra det för att det är ett måste, en tvungen jultradition, då tycker jag att du ska strunta i det. Minimalisera julen om ni kan, och fokusera på det som är viktigt.



Missa JTF? So what? Vem har inte gjort det? Du blir inte arbetslös av det, inte uthängd på nätet eller vid en skampåle på det numera röjda torget i Sunne. Du får någon extra studiedag, och ett nytt prov, det är allt. OM du nu skulle missa det första.



Men jag hoppas verkligen att det vänder nu och att ni får en massa glädje framöver.

Postat av: CillaCobra

Publicerad 2011-12-15 11:06:44

Skickar mina varma kraaaamar till kära kusin, du är stark som en oxe men nu behöver du lite medgång.. Änglar finns ... <3

Postat av: Marianne

Publicerad 2011-12-15 12:29:52

Mats: Du får mig att skämmas lite. Du har rätt. Jag VILL inte baka julkakor och klenäter, inte just nu. Men jag skulle vilja ha barnbarnens julklappar ordnade, och kanske hinna tömma råttfällan under diskbänken innan det bildas alltför långa köer. OCH lära mig att se det positiva. För JTF:en har jag en plan. Nina behöver säkert något fint till hästen eller en SPA-weekend eller..?



Hoppas ni får en fin jul.



CillaCobra: Du är fin du. Kom hem till mig och baka lite.

Postat av: Cici

Publicerad 2011-12-15 13:55:09

Ni har haft ett kämpigt år, inte tu tal om det, men förhoppningsvis har ni nu kommit ut på andra sidan.

Att förlora sina hundar är jobbigt men något man som hundägare ändå vet ska komma en dag. Att förlora sin livspartner däremot är nog det sista man tror ska hända. Tur i oturen att det ändå slutade väl för er del, vilket inte alla mina vänner kan säga.



Jag kan avundas dig för att du fick ha kvar din mamma så länge som du fick, och att hon fick vara så pass pigg som hon ändå verkar ha varit. Inte desto mindre förstår jag din stora sorg då hon gick bort, särskilt efter allt annat som hänt dess förinnan.



Du är välbehållen, Gino och barnen också vad jag förstår, hus och hem finns kvar. Så småningom kommer du att ha återhämtat dig och kunna se framåt igen. Ja, det gör du nog redan. Vi får hoppas att 2012 blir ett glädjens år att minnas.



Ps, ska hålla tummarna för att proven går bra för dig. Ds

Postat av: Marianne

Publicerad 2011-12-15 16:37:25

Cici: Det är så skönt att få ösa ur sig här, samtidigt som man skäms en smula. Det finns massor av människor som har det tusenfalt jävligt och ändå inte knotar det minsta. Jag är så glad för alla muntra tillrop och goda vänner, både IRL och här på bloggen. Tack för att ni finns!



PS. Håll tårna också, det kommer jag att behöva :)

Postat av: Lisbeth

Publicerad 2011-12-15 20:44:54

Mitt i allt som kallas livet står en kvinna som trots allt hållt ihop. Jag beundrar dig för att du nu kan sammanfatta året sakligt men ändå med en känsla. jag tror det är viktigt att gå tillbaks och summera. Just att kolla så att alla trådar är sammanknutna. det är först då man på riktigt kan börja bearbeta det som hänt

Många kramar till dig

Postat av: Epsilon

Publicerad 2011-12-16 11:12:48

Vad kan man säga - vilket förfärligt år. Men du är ju beundransvärd, du står upp fortfarande , jobbar och ser till att samhällsfunktionerna fungerar. Det hade väl varit lite rättvist om ni fått vara lediga i julhelgen. Att mista dem man älskar är ju så svårt även om vi vet att vi alla ska bort en dag. Din mamma kan väl inte ha fått ett bättre slut dig och din syster hos sig.

Ett mycket bättre och ljusare 2012 önskar jag dig och de dina.

Postat av: Marianne

Publicerad 2011-12-19 22:40:05

Lisbeth: Tack för dina värmande ord, du är en mycket klok människa. En stor stor julekram till dig!



Epsilon: När man fått lite distans till allt så ska det väl ordna sig. Jag lägger det bakom mig och ska fr o m nu börja se FRAMÅT. En fin jul och ett fint 2012 till dig också.

Postat av: mia

Publicerad 2011-12-21 07:49:00

Ni har verkligen haft ett tufft år, och ni skulle verkligen behöva en andhämtning. Jag o PE ska till Tällbärg 2-4 jan på spa. Ni skulle verkligen behöva det ni också. Det vore jätteskoj med sällskap, men det är väl för kort varsel antar jag, och det är ju inte helt gratis heller(PE´s 50årspresent). Hör av dig annars. Hälsa G och ha en riktigt God Jul o Ett Gott Nytt År!(jobbar också i jul)

Postat av: Marianne

Publicerad 2011-12-23 13:47:12

Mia: Det skulle ha varit jättekul att åka dit med er, och skönt för kropp och själ. Men vi har precis bestämt oss för hur vi ska ladda batterierna, och det känns som om det kan bli riktigt bra. Vi önskar er båda en finfin Jul och ett Gott Nytt År också. Lite ledighet hoppas jag det blir trots allt!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marianne

Tågklarerare. Gift med Gino, lokförare Fyra egna barn, numera vuxna allihop; två bonussöner samt barnbarn, bonusbarnbarn och bonusbonusbarnbarn

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela