Lite mera mamma igen
Så därför ska mamma och jag ta en liten sväng med bilen efter påsk. Johan som till vardags läser i Söderhamn har varit hemma och praktiserat i åtta veckor, och ska nu tillbaka "hem". Då bestämde jag över huvudet på modern att vi tar och skjutsar pôjken och åker på hemvägen en liten avstickare förbi släkten i Uppland. Slår två flugor i en smäll, liksom. Johan slipper spendera en hel dag på tåg, mamma kommer ut och får se lite annat än den vanliga utsikten från köksfönstret, träffa bröder och systrar, se hur det ser ut där Johan bor och det bästa av allt - åka bil. Långt.
Det sämsta är att Johan bor högst upp i ett hus utan hiss, och mamma är lite skruttig i benen. Eller ganska mycket skruttig i benen faktiskt, fast huvudet är det inget fel på.
Så jag sa lite försiktigt att : - Det är ju synd att du inte orkar ta dej upp och se hur lägenheten ser ut.
Mamma gav mej en blick: - Jag tar mig allt upp. Har jag åkt så långt ska jag allt se hur han bor.
Jahapp. Kan man ringa brandkåren? Om det tar stopp på andra våningen?
Det ordnar sig nog. Sätter hon den sidan till så är hon säkert redan uppe när vi är halvvägs.
Häromdagen klippte och permanentade jag henne. Vi köpte mat från restaurangen och hade en mysig dag med många historier och roliga diskussioner. Varje gång jag fixat till henne i håret så skriver hon en lapp och lägger i påsen med spolar, med datum och små kommentarer om hur jag förgyllt hennes dag o s v.
Så säger hon: - Dom här kan du ju slänga när jag är död. Men du vet att även om jag är borta så kommer jag att finnas där, följa er genom livet och se hur det går för er.
- Jahaja, sa jag. Ska man oroa sig för det nu också, ska man aldrig bli fri?
Ni förstår att min mamma har humor, hoppas jag.
Vi skrattade så kaffet nästan kom upp igen när vi spånade om alla gånger man inte vill ha sin mamma stå och spöka i ett hörn, och hur hon skulle ge sig tillkänna.
Jag ser fram mot den här resan.