När vi ändå är på den nivån
Rörmokare Conny är en gammal kompis. Han är inte bara duktig på rör utan han är en hejare på historier också. Och eftersom både Gino och han är jägare blir det lite såna berättelser man får sej till livs vid fikastunderna:
Conny: - Ni känner väl Nisse va? (obs fingerat namn...)
Gino och jag nickar. Nisse är en ungkarl i fyrtiofemårsåldern, mycket speciell och med en kroppshydda som inte går av för hackor.
- Han är ju sån pedant vet ni med sina bössor. Åsså skulle han med Olle från Gettjärn upp till Norrland och jaga älg för några år sen. Hela vägen satt han med sin ögonsten drillingen över knät och smekte den ömt. Han var livrädd att lägga den i fodralet i baksätet på pick-upen ifall att det skulle skumpa till så den skulle få några märken.
Nåväl, när det var några mil kvar säjer Nisse: - Nu får du staann snart, ja måst ut å driit.
Olle försöker opponera sej: - Det är ju bara ett par mil kvar, kan du inte hålla dej?
Nisse: - Stann för helvete, ja måst ut å driit!
En liten skogsväg dyker upp och Olle svänger in bilen. Nisse hoppar raskt ur och försvinner in i skogen. Under tiden tänker Olle vända bilen. Han kör framåt en bit och backar runt. Ut ur skogen med byxorna nere och andan i halsen kommer Nisse i galopp och skriker som om kniven satt i honom: - FÖR I HELVETE!!! STÔPP!!! JÄÄÄÄÄVLAR!!!!!!
Han har försiktigt och varsamt ställt ner bössan mellan hytten och flaket på pick-upen... nu ligger den i flisor på marken, överkörd TVÅ gånger.
Conny skrattar så han gråter. Han kan dessutom berätta så det blir hur levande som helst, och vi förstår mellan skrattattackerna att den fortsatta resan inte blev nån höjdare.
Jag tänker just nu mest på att det är så mycket skit på den här bloggen.
Ha en fin fredagskväll på er.
*********************
Uppdatering 100904:
Gino har ödmjukheten att rätta mej på följande punkter: 1. Det var hare som skulle jagas. 2. En drilling är således inte en bössa man så gärna skjuter älgar med.
I övrigt har jag fått till det rätt.