Ja då var det dags igen då
För inte allt för länge sen tycker jag mej komma ihåg att det var tal om att "nu blir det inga stora projekt på ett bra tag". Sen vi flyttade in för femochetthalvt år sen har vi: bytt kök, renoverat badrummet, satt in jordvärme, bytt alla element i huset, renoverat tvättstugan och lilla toaletten, groventrén och klädkammaren. Vi har lagt om tusentals stenplattor, rivit hemska skjul och byggt fina odlingslådor. (Som det inte växer nåt i men det är en annan historia). Senast så byggde vi en dubbelcarport.
Det som stod i första meningen gäller inte längre. Nu ska vi riva den dåliga altanen och bygga ett inglasat uterum på baksidan. Fast den här gången är det två eminenta snickare som ska göra grovjobbet, vilket känns väldigt skönt. Finansieringen är det vi själva som får stå för förstås, och det är den tråkiga biten. I meningen "nu blir det inga..." var det ju en tanke att vi skulle kunna spara en slant också nångång - bilar ska köpas och resor ska resas. Så hade vi tänkt.
Men vi vore inte vi om vi inte kunde ändra oss, snabbt som en grisblink. Jag har bilden ganska klar för mej hur jag vill att det ska se ut och Gino är av det braiga slaget, d v s han tycker ganska lika som jag. Det kommer att bli spröjsade fönster och sadeltak med plåt utvändigt, öppet upp i nock, vitt innertak som man kan hänga en liten fin takkrona i, förhoppningsvis en gavel med liggande vita brädor och soldäck på södersidan. Detta är vad jag tror i dag.
När vi var ute och mätte såg jag att markisfästena satt kvar. För några år sen hade vi markis över den befintliga altanen. På senhösten krånglade vår TV så Gino fick upp på taket i tid och otid för att kolla antenn och kablar mm. Han är jättehöjdrädd så därför krävde han att markisen skulle vara utfälld så att han "hade nåt att ramla i" ifall han skulle halka.
Sen kom ju snön då. Så den markisen ligger i bitar bakom stallet om jag inte minns fel.
Nånting i den här stilen. Bilden lånad från styleroom.se
Det som stod i första meningen gäller inte längre. Nu ska vi riva den dåliga altanen och bygga ett inglasat uterum på baksidan. Fast den här gången är det två eminenta snickare som ska göra grovjobbet, vilket känns väldigt skönt. Finansieringen är det vi själva som får stå för förstås, och det är den tråkiga biten. I meningen "nu blir det inga..." var det ju en tanke att vi skulle kunna spara en slant också nångång - bilar ska köpas och resor ska resas. Så hade vi tänkt.
Men vi vore inte vi om vi inte kunde ändra oss, snabbt som en grisblink. Jag har bilden ganska klar för mej hur jag vill att det ska se ut och Gino är av det braiga slaget, d v s han tycker ganska lika som jag. Det kommer att bli spröjsade fönster och sadeltak med plåt utvändigt, öppet upp i nock, vitt innertak som man kan hänga en liten fin takkrona i, förhoppningsvis en gavel med liggande vita brädor och soldäck på södersidan. Detta är vad jag tror i dag.
När vi var ute och mätte såg jag att markisfästena satt kvar. För några år sen hade vi markis över den befintliga altanen. På senhösten krånglade vår TV så Gino fick upp på taket i tid och otid för att kolla antenn och kablar mm. Han är jättehöjdrädd så därför krävde han att markisen skulle vara utfälld så att han "hade nåt att ramla i" ifall han skulle halka.
Sen kom ju snön då. Så den markisen ligger i bitar bakom stallet om jag inte minns fel.
Nånting i den här stilen. Bilden lånad från styleroom.se
