solängen

I går kväll var det hög äckelfaktor i vårt vardagsrum. Nej, nu ska ni inte tro det värsta - det var på TV det utspelade sej. Gino och jag satt så fint i soffan så och smuttade på en aldrig så liten whisky.

På Discovery var det: "Monster inom mej" eller något ditåt. Det handlar om olika sorters parasiter som tar sej in i kroppen genom diverse öppningar och lägger ägg och mår allmänt gôtt medan värddjuret, dvs människan, blir alltmer illa däran.

En kille hade börjat få hungerkänslor hela tiden och han åt som en häst, ändå gick han ner i vikt. Det visade sej till sist att han hade en trettio centimeter lång mask i magen som tog hand om den goe maten. En natt gick masken fel och ramlade ut genom mannens ändtarm och så uppdagades den historien. UUUääää. En hemmorojd är som liksom en skänk från himlen om man jämför.

Eller  han som fick problem att andas och vid en kontroll hade flera liter brun vätska i lungorna. I mikroskop hittade man en himla massa ägg samt en parasit som han fått i sej via någon mat. Håll i er nu -  men hans parasit kom från en sushirestaurang, där han ätit LEVANDE KRABBOR. Ja ni läste rätt, levande krabbor. Hur i helsicke kan nån ens komma på tanken att äta levande krabbor. Visserligen doppade i sojasås, men ändå.

Så hur äckligt jag än tyckte det var med parasiten så tyckte jag inte direkt lika synd om honom som den andre. Man gör inte så med små söta krabbor.

Jaha ja. Smaklig söndagsmiddag på er.