När en räv på en sten blir en älg utan ben
Våra braiga snickare är hemma hos oss ett par dagar igen.
I går kväll vid halv sju-tiden när jag kom hem från jobbet, höll de fortfarande på därute i skenet av starka lampor. Det var -12 grader och de hade jobbat sen tidig morgon.
Jag slängde in en paj och när Gino kom hem strax efter åtta, åt vi allihop i köket och pratade flera timmar. I valet mellan vatten, rödvin eller julmust till pajen bröt jag mot regeln att icke dricka rödvin på vardagar... så jag tog ett litet glas. Vatten kändes tråkigt, och julmust... nja lite väl juligt. Ska inte göra om det.
Båda snickarna, precis som Gino, är passionerade jägare, och Johan har t o m varit i Ryssland och skjutit björn. Många jakthistorier blir det när de drar igång.
En av mina favoriter är den när mr G en dag i september för några år sen, var ute för att jaga räv. Efter någon timme fick han se en räv som låg utsträckt på en hög sten i solskenet. När han kom inom skotthåll tar han sikte och trycker av. Räven far upp i skottögonblicket, snurrar runt och försvinner ner i ett snår bakom stenen. Jägare G var hundra på att han fått en klockren träff så han går framåt för att ta hand om räven. Då får han sitt livs chock. Ut ur snåret kommer en stor ÄLG hasande iväg på alla fyra. Jag skulle just då velat vara en liten älgfluga bakom örat på Gino. Eller ännu hellre i mustaschen.
- Va i hela he..! Älg? Vafan? Älg? EN ÄLG! Det var ju en räv? Kan den ha stått bakom räven och blivit..?
Det går verkligen runt i huvudet. Han svettas ymnigt men bestämmer sej snabbt för att kontakta någon av jaktledarna på området, under tiden som älgen ålar bort i skogen. Detta är ju i september och utanför lovlig tid att skjuta älg dessutom.
Förklaringen får man när man hittar den krypande älgstackaren. Den är illa trafikskadad och hade bara råkat befinna sig bakom stenblocket när Gino sköt räven. Den får ett nådaskott och slipper ur sina plågor.