solängen

... två killkompisar från Likenäs som begav sej ut på tågluff i sin ungdom, låt säja att de hade sin blomningstid nån gång för tjugofem år sen. Vi kallar dom Dennis och Peter.

Resan gick genom Tyskland, Frankrike och Spanien. De hade bestämt sej för att besöka Pamplona.

De hittar ett tåg som går åt rätt håll och gör sej hemmastadda i en riktig kupé, en sån där med skjutdörrar i trä och glas där det luktar gammalt damm och hårpomada av sätena i röd plysch. Efter nån timme stannar tåget till vid en station. Dennis sitter med en kvadratmeterstor karta framför näsan och beordrar Peter: - Kolla vart vi är nånstans.

 Peter sticker ut huvudet genom fönstret: -  I Vestibulo.

Dennis letar på kartan men finner det inte. Det måste vara ett jäkligt litet ställe. 

Nästa station: - Hörrö Peter, kolla vart vi är nånstans.

Peter kikar ut och i myllet utanför ser han en skylt: I Vestibulo.

Konstigt. Men Dennis letar på kartan och finner fortfarande ingenting som ens påminner om Vestibulo.

Tredje stoppet. Peter läser på skylten: - Vestibulo, men va fan.

Då går det upp en talgdank. Åhå Vestibulo... väntsal. Förstås.



Vestibulo i Sverige. Por Favor.