Hos läkaren
Jo det gick bra, inga sprutor eller speciellt smärtsamma undersökningar. Allt gick mycket stillsamt och lugnt tillväga.
Redan när jag beställde tid sa sköterskan: - Då får du komma till NN, det är en mörk läkare vi har här.
Då fattar man ju att det inte är håret hon menar. Varför jag skulle behöva upplysas om det vet jag inte men hon kanske trodde att jag var sverigedemokrat eller hemlig medlem i KKK och behövde förberedas mentalt.
Nåväl. Hur ont tror ni jag hade när jag satte mej i väntrummet. None. Inget ont alls, bara lite trött. Märkligt.
Först satt vi på var sin sida om ett skrivbord. Han frågade och jag svarade så gott jag kunde:
Doktorn: - Pa vilket satt opplever do smertan?
Patienten: - Jaa, dä liksöm stråler nerifrå nacken å öpp i hövve. Armera dömner liksöm å dä stecker å bränner i musklera. Ja ä stel i hela krôppen å det värker i ryggen å bena te å frå.
- Hor lange har do haft so har?
- Dä ä sö länge sö dä minns ja int´. Men dä är bätter å sämmer da å da, dä inte liik ill hele tia. Men hövvevärken den har ja nästan jämt. Å gör ja nö särskilt söm kratter eller så da örker ja ittna på flere dager senna.
- Jag ferstar. Hor sover do?
- Dä ä dålit. Ja sömner fort å sen vakner ja å sö sömner ja å så vakner ja... så höller jag på. Ja ä allri utsövd.
- Jag ferstar.
Sen tog han blodtryck och lyssnade på hjärtat. Jag fick sätta mej på en brits och dingla med benen så slog han mej med en hammare. Sen klämde han lite på olika punkter på ryggen och i nacken som ömmade.
Efter det skickade han mej till lab som tog en två-tre liter blod och lyckade punktera mitt stackars lilla blodkärl. Resultatet av besöket blev det samt att jag får en remiss till sjukgymnast.
Hur som helst så var han mycket charmerande. Främst för två saker:
1. Han tyckte inte jag var för tjock. Han sa att jag var perfekt. Men då ska man ha klart för sej att där han kommer ifrån är det säkert fint att vara fet.
2. Han trodde att jag var fyrtioett och inte femtioett. Och det är ju inte mycket att säja om.
Mycket trevlig läkare som sagt. Tjocka glasögon hade han. Höll sej i väggarna när han gick. Men trevlig.
Sen vet jag inte om han fattade vad jag egentligen sökte för. Men trevligt var det.