solängen

Här bor vi! Välkommen till en blogg om allt mellan himmel och jord. Om livet.

Hos läkaren

Publicerad 2010-07-16 07:20:26 i Allmänt,

Nu är ni väl spända på hur mitt besök på vårdcentralen avlöpte.

Jo det gick bra, inga sprutor eller speciellt smärtsamma undersökningar. Allt gick mycket stillsamt och lugnt tillväga.

Redan när jag beställde tid sa sköterskan: - Då får du komma till NN, det är en mörk läkare vi har här.

Då fattar man ju att det inte är håret hon menar. Varför jag skulle behöva upplysas om det vet jag inte men hon kanske trodde att jag var sverigedemokrat eller hemlig medlem i KKK och behövde förberedas mentalt.

Nåväl. Hur ont tror ni jag hade när jag satte mej i väntrummet. None. Inget ont alls, bara lite trött. Märkligt.

Först satt vi på var sin sida om ett skrivbord. Han frågade och jag svarade så gott jag kunde:

Doktorn: - Pa vilket satt opplever do smertan?

Patienten: - Jaa, dä liksöm stråler nerifrå nacken å öpp i hövve. Armera dömner liksöm å dä stecker å bränner i musklera. Ja ä stel i hela krôppen å det värker i ryggen å bena te å frå.

- Hor lange har do haft so har?

- Dä ä sö länge sö dä minns ja int´. Men dä är bätter å sämmer da å da, dä inte liik ill hele tia. Men hövvevärken den har ja nästan jämt. Å gör ja nö särskilt söm kratter eller så da örker ja ittna på flere dager senna.

- Jag ferstar. Hor sover do?

- Dä ä dålit. Ja sömner fort å sen vakner ja å sö sömner ja å så vakner ja... så höller jag på. Ja ä allri utsövd.

- Jag ferstar.

Sen tog han blodtryck och lyssnade på hjärtat. Jag fick sätta mej på en brits och dingla med benen så slog han mej med en hammare. Sen klämde han lite på olika punkter på ryggen och i nacken som ömmade.

Efter det skickade han mej till lab som tog en två-tre liter blod och lyckade punktera mitt stackars lilla blodkärl. Resultatet av besöket blev det samt att jag får en remiss till sjukgymnast.

Hur som helst så var han mycket charmerande. Främst för två saker:

1. Han tyckte inte jag var för tjock. Han sa att jag var perfekt. Men då ska man ha klart för sej att där han kommer ifrån är det säkert fint att vara fet.

2. Han trodde att jag var fyrtioett och inte femtioett. Och det är ju inte mycket att säja om.

Mycket trevlig läkare som sagt. Tjocka glasögon hade han. Höll sej i väggarna när han gick. Men trevlig.

Sen vet jag inte om han fattade vad jag egentligen sökte för. Men trevligt var det.

Kommentarer

Postat av: Karina

Publicerad 2010-07-16 08:26:20

ha ha, ja mycket ska man uppleva hos doktorn. Tur att du kan ta det med humor.



Men nog låter det som ett postensyndrom du råkat ut för?

Postat av: Marianne

Publicerad 2010-07-16 08:34:49

Hahaha vet du vad jag läste: "nog låter det som ett POTENSsyndrom du råkat ut för"! Men jo nog är det säkert gamla synder från postentiden som sitter som en järnring runt huvud-axlar-nacke nu. Troligtvis. Dret dä.

Postat av: Mats

Publicerad 2010-07-16 09:04:25

Hahahaha, jag älskar din berättarstil, Marianne. Det är alltid roligt att läsa din blogg, även när det handlar om elände. Du är en naturbegåvning.

Postat av: Marianne

Publicerad 2010-07-16 09:15:08

Mats: Man bockar och tackar, det blir jag jätteglad för =)

Postat av: Tant Grön

Publicerad 2010-07-16 10:33:24

Det var en underbar replikväxling! Skrattar gott. Fast allvarligt talat så tror jag att det där med remiss till sjukgymnast var bra. De är ofta duktiga på det där med värk och spända muskler.

Postat av: Cici

Publicerad 2010-07-16 13:11:34

Man ska nog försöka hålla sig frisk under semestertider. Det är bara att hoppas på att sjukgymnasten kan sina saker. Labb brukar väl vara ganska säkert, även sommartid.

Postat av: Marianne

Publicerad 2010-07-16 16:38:48

Tant Grön: jag är så glad för remissen, förhoppningsvis finns det någon där som kan ge mej lite bra rörelser och knåda lite på arga muskelfästen. Och jag var ganska full i skratt när vi satt där och språkade, det måste ha låtit konstigt. Han såg ganska frågande ut hela tiden fast jag försökte artikulera väl och inte prata min bredaste dialekt.



Cici: Här finns inget annat än stafettläkare året runt. Man vet aldrig vilken slags tolk man skulle behöva. Tur att man inte behöver gå så ofta, peppar peppar ta i huvudet.

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

Marianne

Tågklarerare. Gift med Gino, lokförare Fyra egna barn, numera vuxna allihop; två bonussöner samt barnbarn, bonusbarnbarn och bonusbonusbarnbarn

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela