Ambivalensia
Och det är andra tider nu. Jag som alltid varit mörkt råttfärgad förut fick helt plötsligt för mej förra året att jag skulle ljusa upp det lite. Och ni vet hur det blir när det ljusa växer ut och det mörka obarmhärtigt hänger på och skapar en "luderrand" som di säjer här i Värmland. Inte så fint inte.
Med tanke på då att jag inte färgat sen julgrisen slaktades hade jag en luderrand som var en decimeter. Mucho inte snyggt. Lägg till en rejält sliten kalufs på det.
Jag tänkte blondera upp utväxten, det var jag helt säker på, ända tills i morse. Jag kallas inte Ambivalensia för intet av mina barn. Helt plötsligt blev jag osäker. Kanske skulle återgå till det mörka. Eller nej det är ju lite roligt att vara blond, eller..? Rött kanske? Rött vore lite häftigt.
Min frisör fick sista ordet. Nu är jag blondare än någonsin, men det blev snygga slingor och jag är nöjd.
Nästa gång blir det tamejfasen rött. Eller kanske mörkt brunt?