Motsägelser, Bettan
Först av allt - jag tycker också att vargar är otroligt vackra djur som ska finnas precis som alla andra djur. På samma villkor. Men de är inga gosedjur.
De är rovdjur och äter ofta av sitt byte innan det är dött, eller sargar dem så svårt att döden blir en lång utdragen plåga. Vargarna dödar så många de kommer åt i en fårflock t ex, för nöjet av jakten - inte för att ta ett bytesdjur. Och de behöver själva jagas för att lära sig sky människan.
Det konstigaste med den uppblossade varg/jägare-hatdebatten är att de som tycker mest och skriker högst är människor som inte lever sitt dagliga liv i områden där det finns varg. Storstadsmänniskor med en romantiserad bild av landsbygden, som kommer till "landet" en vecka på sommaren och solar och badar. Människor som lever med varg runt knuten vill kunna släppa ut sina barn att leka, eller sina djur på gården. Vi måste genom jakt få vargen att återfå sin naturliga skygghet för människan.
Den uppiskade stämningen förundrar och skrämmer. Visst finns det stora rötägg i jägarkåren, precis som i de flesta andra samhällsgrupper. De får oftast också uttala sig i medierna och gör det gärna. Detta för att skapa debatt och just för att det inte säljer speciellt bra att höra en seriös jägare uttala sig om varg. Det förstår alla förnuftiga människor. Mediernas roll är att underblåsa stämningen och att vinkla ämnen som det passar. Jag önskar att båda sidor kunde föra en debatt som vuxna människor i stället för att kasta skit och uttala hotelser.
Elisabeth Höglund vomerar över vargjakten i en krönika på aftonbladet.se. Eller "vargslakten" som hon väljer att kalla den.
Hon öser ur sig: "Mest upprörande var det sätt på vilket årets vargjakt bedrevs. Jägare bland annat i Dalarna, där varghatet frodas mest, hade i dagar, kanske veckor, i förväg spårat och ringat in vargarna med hjälp av bilar och snöskotrar. När jaktögonblicket infann sig i soluppgången den 2 januari var det bara för jägarna att lyfta bössan. De inringade vargarna hade inte en chans. Det handlade inte om jakt. Det handlade om avrättning."
Det funkar inte riktigt så, Elisabeth. Avrättning är något helt annat.
Men nu kommer vi till pudelns kärna. Elisabeth Höglund vill att vargen ska få leva fritt utan att jagas över huvud taget. Ingen jakt alls, alltså. Vad tror då Höglund blir resultatet för andra djur i vår fauna? Vilda som tama.
I en annan krönika skriver Höglund: "Jag vägrade att äta den vanliga julmaten".
"I år blev det en jul utan skinka, julkorv, köttbullar och sylta. I stället blev det en jul med älgfärsbiffar och fisk. Valet av julmat gjorde jag för flera veckor sen, när jag konfronterades med de motbjudande bilder, som organisationen Djuralliansen tagit hos ett 90-tal svenska grisbönder och som upprört så många av oss."
Vad ska hon äta om några år, när älgarna tagit slut, brysselkål? Sin egen skäggtofs?
Jag kommer ihåg en intervju med en äldre dam i minkpäls som tyckte det var hemskt med jakt och att döda djur. Reportern frågade då om hon inte åt kött?
-"Jo, och rådjurssadel är ju så gott, men den köper jag i Östermalmshallen".
De är rovdjur och äter ofta av sitt byte innan det är dött, eller sargar dem så svårt att döden blir en lång utdragen plåga. Vargarna dödar så många de kommer åt i en fårflock t ex, för nöjet av jakten - inte för att ta ett bytesdjur. Och de behöver själva jagas för att lära sig sky människan.
Det konstigaste med den uppblossade varg/jägare-hatdebatten är att de som tycker mest och skriker högst är människor som inte lever sitt dagliga liv i områden där det finns varg. Storstadsmänniskor med en romantiserad bild av landsbygden, som kommer till "landet" en vecka på sommaren och solar och badar. Människor som lever med varg runt knuten vill kunna släppa ut sina barn att leka, eller sina djur på gården. Vi måste genom jakt få vargen att återfå sin naturliga skygghet för människan.
Den uppiskade stämningen förundrar och skrämmer. Visst finns det stora rötägg i jägarkåren, precis som i de flesta andra samhällsgrupper. De får oftast också uttala sig i medierna och gör det gärna. Detta för att skapa debatt och just för att det inte säljer speciellt bra att höra en seriös jägare uttala sig om varg. Det förstår alla förnuftiga människor. Mediernas roll är att underblåsa stämningen och att vinkla ämnen som det passar. Jag önskar att båda sidor kunde föra en debatt som vuxna människor i stället för att kasta skit och uttala hotelser.
Elisabeth Höglund vomerar över vargjakten i en krönika på aftonbladet.se. Eller "vargslakten" som hon väljer att kalla den.
Hon öser ur sig: "Mest upprörande var det sätt på vilket årets vargjakt bedrevs. Jägare bland annat i Dalarna, där varghatet frodas mest, hade i dagar, kanske veckor, i förväg spårat och ringat in vargarna med hjälp av bilar och snöskotrar. När jaktögonblicket infann sig i soluppgången den 2 januari var det bara för jägarna att lyfta bössan. De inringade vargarna hade inte en chans. Det handlade inte om jakt. Det handlade om avrättning."
Det funkar inte riktigt så, Elisabeth. Avrättning är något helt annat.
Men nu kommer vi till pudelns kärna. Elisabeth Höglund vill att vargen ska få leva fritt utan att jagas över huvud taget. Ingen jakt alls, alltså. Vad tror då Höglund blir resultatet för andra djur i vår fauna? Vilda som tama.
I en annan krönika skriver Höglund: "Jag vägrade att äta den vanliga julmaten".
"I år blev det en jul utan skinka, julkorv, köttbullar och sylta. I stället blev det en jul med älgfärsbiffar och fisk. Valet av julmat gjorde jag för flera veckor sen, när jag konfronterades med de motbjudande bilder, som organisationen Djuralliansen tagit hos ett 90-tal svenska grisbönder och som upprört så många av oss."
Vad ska hon äta om några år, när älgarna tagit slut, brysselkål? Sin egen skäggtofs?
Jag kommer ihåg en intervju med en äldre dam i minkpäls som tyckte det var hemskt med jakt och att döda djur. Reportern frågade då om hon inte åt kött?
-"Jo, och rådjurssadel är ju så gott, men den köper jag i Östermalmshallen".
