Hopp för framtiden
Häromdagen hade alla mina barn, tre söner och en dotter med man och barn samlats hemma hos oss. Vi hade fikat och Valle, drygt två år skulle på toa. Morbror Martin erbjöd sig att följa med. Eller om det var tvärtom. De gick i vilket fall som helst upp på badrummet.
När de kommer ner berättar morbror med stolthet i rösten: "Det var slut på pappersrullen i hållaren. Då gick Valle till skåpet och tog fram en ny rulle - och satte dit den".
Alla församlade pojkar och män såg på Valle som vore han den nye Dalai Lama.
Synd bara att dylika beteenden har en benägenhet att växa bort.