Hur jag blev nakenmodell 2
I september installerade vi larm i huset, stallet och garaget. Till larmet hör en kamera som tar bilder som den skickar direkt till larmcentralen. Den sätter vi på när ingen är hemma. Kameran aktiveras av rörelser - t ex om en tjuv smyger omkring så blir vederbörande plåtad; samt i händelse av brand, för att visa rökutveckling.
Installatören var noga med att den skulle sitta på övervåningen utanför sovrummen, i riktning mot trappan och vårt sovrum.
Detta som nu ska berättas hände sig den 1 oktober. Det är ett magiskt datum för jägare, då får man nämligen börja jaga med löshund.
Så skulle naturligtvis ske. Vi hade förvarnat sonen om att vi inte skulle vara hemma när han gick till skolan - "Så glöm inte att larma på innan du går".
Tidigt på morgonen vaknade jägaren av att det spöregnade och blåste som satan ute. OK, ingen jakt idag. I stället bestämde vi oss för att ta en efterlängtad lååång sovmorgon. Vi skulle dra oss till 8.00 eller så.
När jag till sist vaknade med ett ryck var klockan redan 9.30. Jäsiken. Släpar mig ut ur sovrummet spritt språngande näck, utan glasögon och med världens rufsigaste hår. Hör att något börjar tjuta, tittar upp och får en blixt i fejan. What!
På en millisekund rusar tusen tankar och - helvete! Larmet! Han har satt på larmet!
En blixt till hinner smälla av innan hjärncellerna aktiverar benen.
Gino sticker ut huvudet ur sovrummet för att kolla vad det är som händer precis när tredje (!) bilden tas, då har jag just vänt bredsidan till och störtar nerför trappan. Då ringer telefonen.
Gino svarar, och det är förstås en fnissig dam på larmcentralen. Häpp!
Denna händelse har jag kategoriserat under "glädjeämnen" - eftersom den är en stor källa till munterhet för någon här i familjen. Och ingen skugga faller på sonen för han gjorde som han blivit tillsagd...
Installatören var noga med att den skulle sitta på övervåningen utanför sovrummen, i riktning mot trappan och vårt sovrum.
Detta som nu ska berättas hände sig den 1 oktober. Det är ett magiskt datum för jägare, då får man nämligen börja jaga med löshund.
Så skulle naturligtvis ske. Vi hade förvarnat sonen om att vi inte skulle vara hemma när han gick till skolan - "Så glöm inte att larma på innan du går".
Tidigt på morgonen vaknade jägaren av att det spöregnade och blåste som satan ute. OK, ingen jakt idag. I stället bestämde vi oss för att ta en efterlängtad lååång sovmorgon. Vi skulle dra oss till 8.00 eller så.
När jag till sist vaknade med ett ryck var klockan redan 9.30. Jäsiken. Släpar mig ut ur sovrummet spritt språngande näck, utan glasögon och med världens rufsigaste hår. Hör att något börjar tjuta, tittar upp och får en blixt i fejan. What!
På en millisekund rusar tusen tankar och - helvete! Larmet! Han har satt på larmet!
En blixt till hinner smälla av innan hjärncellerna aktiverar benen.
Gino sticker ut huvudet ur sovrummet för att kolla vad det är som händer precis när tredje (!) bilden tas, då har jag just vänt bredsidan till och störtar nerför trappan. Då ringer telefonen.
Gino svarar, och det är förstås en fnissig dam på larmcentralen. Häpp!
Denna händelse har jag kategoriserat under "glädjeämnen" - eftersom den är en stor källa till munterhet för någon här i familjen. Och ingen skugga faller på sonen för han gjorde som han blivit tillsagd...
