Mera återvinning
På Solareturen har jag också köpt en fin receptsamling: Jägarfruns kokbok från 1960. Tryckt för femtio år sen. Så gammel.
I förordet:
"Det finns en djupt rotad drift hos jägaren att på bästa sätt tillvarata jaktbyte, alltifrån de tidiga barnaåren, då pysen kommer springande från sjön med den första abborrpinnen och får den beundrad och stekt av någon snäll tant. Och naturligtvis är det alltid lika roligt att komma hem till en jägarhustru, som sätter värde på och kan väl ta reda på varenda bit av det fällda djuret."
Så som den goda jägarhustru/sambo jag är, tänkte jag dela med mig av något riktigt smaskigt ur boken.
Vad säjs om Skraksoppa med klimp. Snöskata i gelé. Ekorrfrikassé. Harsoppa med sviskon. Eller Östermans måsstek där man till 6 personer ska förvälla 4 unga måsar. Man får inte ens en var?
Favoriten är nog i alla fall ÄLGGOM och ÄLGMULE. Låt fantasin flöda och ta i dag del av detta goda recept:
Älgmulesylta
Mulen är den yttersta delen av nosen och hos älgen ovanligt stor. (Fast jag antar att älgen själv tycker att den känns lagom). Man låter gommen sitta kvar vid den och kan koka en fin sylta, som lätt geléar sig emedan både gommen och mulen innehåller limhaltiga ämnen. De saknar fett och är därför lättsmälta.
Man flår hela nospartiet, styckar det och kokar det i några timmar. Allt brosk tas bort och man mal resten en gång. (Nån som har spytt än?) Det kokas igen med litet vatten, salt och kryddor efter smak: t ex litet köttextrakt, salt, peppar och finskurna citronskal. Hälles ner i form och får kallna.
Serveras med inlagda rödbetor.
-Ungar, kom in och ät!
I förordet:
"Det finns en djupt rotad drift hos jägaren att på bästa sätt tillvarata jaktbyte, alltifrån de tidiga barnaåren, då pysen kommer springande från sjön med den första abborrpinnen och får den beundrad och stekt av någon snäll tant. Och naturligtvis är det alltid lika roligt att komma hem till en jägarhustru, som sätter värde på och kan väl ta reda på varenda bit av det fällda djuret."
Så som den goda jägarhustru/sambo jag är, tänkte jag dela med mig av något riktigt smaskigt ur boken.
Vad säjs om Skraksoppa med klimp. Snöskata i gelé. Ekorrfrikassé. Harsoppa med sviskon. Eller Östermans måsstek där man till 6 personer ska förvälla 4 unga måsar. Man får inte ens en var?
Favoriten är nog i alla fall ÄLGGOM och ÄLGMULE. Låt fantasin flöda och ta i dag del av detta goda recept:
Älgmulesylta
Mulen är den yttersta delen av nosen och hos älgen ovanligt stor. (Fast jag antar att älgen själv tycker att den känns lagom). Man låter gommen sitta kvar vid den och kan koka en fin sylta, som lätt geléar sig emedan både gommen och mulen innehåller limhaltiga ämnen. De saknar fett och är därför lättsmälta.
Man flår hela nospartiet, styckar det och kokar det i några timmar. Allt brosk tas bort och man mal resten en gång. (Nån som har spytt än?) Det kokas igen med litet vatten, salt och kryddor efter smak: t ex litet köttextrakt, salt, peppar och finskurna citronskal. Hälles ner i form och får kallna.
Serveras med inlagda rödbetor.
-Ungar, kom in och ät!
