solängen

Idag jobbar jag några timmar i Sunne så Gino får roa sej själv. Han har offrat sej med att köra runt lite i skogarna med snöskotern så den inte står och får självsprickor och kläggar igen. Det är ju bara - 14 grader ute så det var nog ganska behagligt. Not. Brrr.

Det är inte så kul att jobba på järnvägen i dessa snörika tider men jag måste säja att folk är ganska tålmodiga ändå. Trafiken mellan Karlstad och Göteborg samt mot Stockholm står helt stilla och ingen ersättningstrafik är ordnad. En familj med små barn som skulle hem till Göteborg klev på tåget här bara för att kliva av igen omedelbart innan avgång, så mor- eller farföräldrarna får nog behålla dem en vecka till.

Det är lite svårt att fatta i dag när solen skiner och snön ligger i fina höga uppkörda högar att det var ett sånt helvetiskt oväder i går.

Gårdagen tillbringades ömsom ute, ömsom inne.

Ute med skyffel och snöslunga, inomhus med TP. Vi spelade alltså sällskapsspel, Gino , Johan och jag.

Det är ganska många tungvickande namn och ord på frågorna så det var väl det Gino hade i huvudet. Han skulle ge Johan en fråga och jag gick för att se om någon katt ville in från snöstormen.

Från hallen hör jag: "Vad har Moderna Museets anjgåra´schet runt magen"? Iiingen aning, säjer Johan.

Gino: "Äsch jag vet inte hur det uttalas, du får läsa själv".

Johan läser. "Kan inte. Aldrig hört".

Svaret kommer. "Ett bildäck". Just då kommer jag in i rummet. "Ett bildäck, det är ju den där geten. Vad kallade du den"?

Gino läser igen. "Geten, ja den måste det ju vara, men vad kallade dom den? Aha, angoraget står det visst".

Behöver jag säja att jag skrattade så att tårarna rann?

                                                      
                                                                                               Getskrället.