Det ska vi fira
För någon månad sen ringde telefonen sent på kvällen.
"Halloj Marianne" hojtade en överhurtig röst, och bara det fick alla mina taggar att gå genom huden, "jag ringer från Barabamba! Yeah! Nu du är det dags"!
"Baraba..? Dags? För vaddå"?
"Jo du Marianne nu ska det firas. Och firas rejält. Det blir storkalas på Play Palace och alla dina gamla kamrater kommer"!
??? "Firas, kamrater, Play Palace"???
Så kommer förklaringen.
"Det är ju trettiofem år sen du gick ur nian, vettu´.Tjoho"! Han hetsade på som en utsvulten isbjörn som siktat en sälunge femtio meter bort. Men den här sälungen räckte ut tungan och slank ner i vaken.
"Hörru du lilla gubben" säjer jag torrt. "Det är jag inte det minsta intresserad av. Jag är vuxen och har ett liv nu för tiden".
"Men festa loss som är så roligt, tycker du inte det, ska det inte bli världens häftigaste kväll. WOW"!
"Två saker skarru ha jävligt klart för dej och det är 1. Vill jag gå på fest så vill jag göra det tillsammans med folk jag gillar och har något gemensamt med. 2. Hur länge tycker du att man kan mjölka ur det faktum att man faktiskt gått ur nian? Ringer du när det är sjuttiofem år sen också? Eller ännu hellre, hör av dej när det blir hundraårsjubileum så ska jag tänka på saken".
"Kom igen nu Marianne" säjer Barabambaren, "var inte så negativ, det kommer att bli en superdupertoppenfestligkväll".
Jag vet att det kommer att bli en toppenkväll. För i går låg inbjudan i lådan. Så nu vet jag att den 17 april kommer jag att njuta av trevligt sällskap, god mat och vin mellan 19.00 och 01.00.
Hemma. Med den jag älskar mest i hela vida världen.