Så här är det
Jag lever. Eller nåt.
Men något har drabbat mej. Ingenting allvarligt, det tror jag inte, men något som har dränerat min hjärna på innehåll och min kropp på ork. Jag skulle kunna sova dygnet runt, nemas problemas. Trött trött trött.
I går (eller var det i förrgår?) såg jag en stund på en repris av "Mannen med sju sekunders minne". Ett virus slog ut hans hjärna, hans minnescentra - och gjorde att han omedelbart glömde bort ögonblicket innan. Poff, så var det borta, bara just precis NU existerade. Inga minnen, inga tankar, inga drömmar. Fångad i nuet.
Lika allvarligt är inte mitt tillstånd. Men jag släpar mej fram och längtar till..? Vad? Våren, semestern, värmen, Italien? Eller vill jag bara att vi ska få våra Tegsnässkidor med posten så vi kan åka till sätern, med snöskotern på släpkärran? På morgonen spänna på sej skidorna och åka ut på Korpmyren eller mot Kullarna och spana efter tjädertuppar som flugit upp i talltopparna. Vill jag sitta i skenet av fotogenlampan och stearinljus och höra knastret från kaminen en gnistrande kall vinterkväll, och kanske få höra Nyskogavargarna yla i fjärran medan man fryser ihjäl på utedasset? (I alla fall skulle jag hoppas att det är i fjärran.)
Drömma går ju. Och det funkar. Jag drömmer som bara den.
Bilden har jag lånat från VK. Västerbotten-Kuriren.
Snart ska jag berätta om julen. Om jag kommer ihåg hur den var.
Men något har drabbat mej. Ingenting allvarligt, det tror jag inte, men något som har dränerat min hjärna på innehåll och min kropp på ork. Jag skulle kunna sova dygnet runt, nemas problemas. Trött trött trött.
I går (eller var det i förrgår?) såg jag en stund på en repris av "Mannen med sju sekunders minne". Ett virus slog ut hans hjärna, hans minnescentra - och gjorde att han omedelbart glömde bort ögonblicket innan. Poff, så var det borta, bara just precis NU existerade. Inga minnen, inga tankar, inga drömmar. Fångad i nuet.
Lika allvarligt är inte mitt tillstånd. Men jag släpar mej fram och längtar till..? Vad? Våren, semestern, värmen, Italien? Eller vill jag bara att vi ska få våra Tegsnässkidor med posten så vi kan åka till sätern, med snöskotern på släpkärran? På morgonen spänna på sej skidorna och åka ut på Korpmyren eller mot Kullarna och spana efter tjädertuppar som flugit upp i talltopparna. Vill jag sitta i skenet av fotogenlampan och stearinljus och höra knastret från kaminen en gnistrande kall vinterkväll, och kanske få höra Nyskogavargarna yla i fjärran medan man fryser ihjäl på utedasset? (I alla fall skulle jag hoppas att det är i fjärran.)
Drömma går ju. Och det funkar. Jag drömmer som bara den.
Bilden har jag lånat från VK. Västerbotten-Kuriren.
Snart ska jag berätta om julen. Om jag kommer ihåg hur den var.
