Påsken är över
Vardag igen. Ledigheter går allt bra fort. Swooosh bara.
Har ju visserligen jobbat en dag, påskdagen, men varit ledig de andra helgdagarna.
På långfredagen var vi på långfredagstrav, det gick väl inte så lysande (läs: förlust i alla lopp utom ett) men det var kul ändå. Det blåste ganska kallt så jag var mer än lovligt glad att jag bestämt mej för att behålla långkalsongerna på den dagen. Jag var nog den enda som envisades med att ha fingervantar också för att värma mina kroniskt iskalla och vita fingrar.
Påskafton var min mamma och Gino´s pappa hos oss på påsklunch. Vi har haft det ganska hektiskt med att få ihop jobb och fritid så det blev inget stort påskfirande med barn och barnbarn. Energinivån hade blivit alltför låg så vi satte fokus på den äldre generationen i år. Det räckte gott och väl. På kvällen intog Gino & jag en förslöande blandning av påskgodis och rödvin, varvid undertecknad nästan somnade i soffan.
Påskdagen jobbade jag. När jag kom hem var jag drethungrig. Vräkte i mej mat riktigt snabbt och sen drog Gino ut mej på rask promenad. Har sällan mått så illa, det kändes som om jag hade en uppblåst sumodräkt på, fast inuti kroppen. Man ska inte kasta i sej en massa fet påskmat och sen powerwalka på det, kom ihåg det. Hjärtinfarkten var inte långt borta.
Annandag påsk klev vi upp vid sju-tiden och åkte till gymmet och tränade en timme. Sen lite frukost, väntade en timme och sen en timmes stavgång på det. Fungerade fantastiskt. Har lite ont bak i röven men annars bra. Eftermiddagsgöra, tusen tråkiga saker väntade på att vi skulle ta tag i dem men vi åkte till Lena & Dennis och fikade i stället. Mycket trevligare.
Idag är det tisdag. Vardag igen. Och självklart inget vatten i Bäckebron.
Har ju visserligen jobbat en dag, påskdagen, men varit ledig de andra helgdagarna.
På långfredagen var vi på långfredagstrav, det gick väl inte så lysande (läs: förlust i alla lopp utom ett) men det var kul ändå. Det blåste ganska kallt så jag var mer än lovligt glad att jag bestämt mej för att behålla långkalsongerna på den dagen. Jag var nog den enda som envisades med att ha fingervantar också för att värma mina kroniskt iskalla och vita fingrar.
Påskafton var min mamma och Gino´s pappa hos oss på påsklunch. Vi har haft det ganska hektiskt med att få ihop jobb och fritid så det blev inget stort påskfirande med barn och barnbarn. Energinivån hade blivit alltför låg så vi satte fokus på den äldre generationen i år. Det räckte gott och väl. På kvällen intog Gino & jag en förslöande blandning av påskgodis och rödvin, varvid undertecknad nästan somnade i soffan.
Påskdagen jobbade jag. När jag kom hem var jag drethungrig. Vräkte i mej mat riktigt snabbt och sen drog Gino ut mej på rask promenad. Har sällan mått så illa, det kändes som om jag hade en uppblåst sumodräkt på, fast inuti kroppen. Man ska inte kasta i sej en massa fet påskmat och sen powerwalka på det, kom ihåg det. Hjärtinfarkten var inte långt borta.
Annandag påsk klev vi upp vid sju-tiden och åkte till gymmet och tränade en timme. Sen lite frukost, väntade en timme och sen en timmes stavgång på det. Fungerade fantastiskt. Har lite ont bak i röven men annars bra. Eftermiddagsgöra, tusen tråkiga saker väntade på att vi skulle ta tag i dem men vi åkte till Lena & Dennis och fikade i stället. Mycket trevligare.
Idag är det tisdag. Vardag igen. Och självklart inget vatten i Bäckebron.